Botemedlet mot endometrios är här...

eller? Jag hittade för ett tag sen denna tråd på ett forum:

http://endometriosforeningen.com/endoforum/index.php?PHPSESSID=617fdf0b3b29796ccbe97a7a8d628de6&topic=126.0

Tråden i sin tur leder vidare till denna hemsida:

http://curendo.net/

Jag har självklart redan mailat till dom och begärt ytterligare information. Men efter år av smärta är det lätt att bli skeptisk. Som man brukar säga: om det låter för bra för att vara sant...
Vad säger ni? Är det någon som hört talas om detta och vet mer?

Vad är det dummaste en läkare har sagt till dig..?

Efter ett par år med endometrios så har man utvecklat en viss bitterhet mot (vissa) läkare och deras uttalanden. Jag är med på ett forum där det finns flera tjejer/kvinnor som har endometrios. Därifrån har jag samlat ihop lite godbitar under rubriken: "Vad är det dummaste en läkare sagt till dig?"

Håll till godo!



*Första gången jag sökte hjälp, sa jag själv att det kanske kunde vara endo. Den kvinnliga läkaren skrattade då åt mig och frågade var jag hade läst om det. Jag sa Internet, varpå hon fick sig ett skratt till. Hon sa att det finns inga problem eller fel på mig, jag kanske var lite spänd bara. "Om det inte gått över om 6 månader kan du ju komma tillbaka". Efter 3 månader fick jag tid hos ny läkare. Han sa genast att det är troligt att det är endo. Några veckor senare gjordes titthålsop. och konstaterades att jag hade endo. Efter det gjordes utredning mot barnlösheten. Gjorde hss som misslyckades, fick istället operera, och då konstaterades att min livmoder dessutom är missbildad.



* Att endometrios inte alls påverkar förmåga att bli gravid (trots att kvinnan är över 30)


*Jag har haft jättetur och har en av Danmarks duktigaste specialister, men när jag opererades senast hade jag en undersköterska som gjorde mig förbannad. Man ska ju snabbt upp och gå på toa så att dom vet om allt funkar "down there" och av någon anledning, jag vet att det är för att jag inte skulle kollapsa på toa men ändå, följde denna uska med in på toa och skulle titta på när jag kissar. Hmm redan då var jag småsur, och hade rejält ont men sen säger eländet:
"Ja nu får du sätta igång och skaffa barn, det hjälper ju på endo och du blir ju snart för gammal". Tack för den, jag blev 28 idag och även om jag inte vill ha barn, just nu i alla fall så blev jag skitsur. I sängen bredvid låg en tjej som var bara något åt äldre än mig och hon och hennes man hade kämpat i 5 år för att få barn, men hela hennes underliv er helt sönderärrat. Tänk om det hade varit henne som idioten hade sagt det till. Jobbar man på gynavdelning får man faktiskt lära sig att hålla käft med sådana kommentarer.



*Några saker som jag fått sagt till mig från olika läkare:

Första besöket, jag har fiberbrist och får utskrivet något fiberpulver som jag ska blanda ut i vatten. Hjälper inte så klart! Fått höra att jag kanske går snett, ljumskbråck, stretchar för lite, fel på ryggen. Men botten var när de tyckte att jag skulle uppsöka en psykolog! En kvinnlig läkare sa till mig att jag kanske inbillade mig och om jag nu hade ont så fick jag bara acceptera att jag får ha ont resten av livet för det syntes inget på VUL.



*Det där med att man behöver psykhjälp verkar de gilla att hävda. SJÄLVKLART kan man bli deprimerad av långvarig smärta men när de använder "vill du träffa en psykolog kanske?" som en lösning på problemet blir man ju vansinnig. Jag har fått frågan/frågorna ett flertal gånger. Är du deprimerad? Känner du dig nere? Har du någon att prata med? Då jag ännu inte har fått adekvat hjälp mot smärtorna känns det som att man är livrädd för att vända sig till en psykolog och hamna i "psyksvängen". Om de inte tar ens smärtor på allvar som det är nu, kommer de då att göra det om man är "psykiskt instabil"? Då kan de ju verkligen hävda att problemet sitter i skallen och inte i kroppen...

Kanske fördomsfullt att tänka så, men det är så jag känner.



*Att jag KANSKE hade cysta på äggstockarna och att det bästa vore att jag gick och pratade med en psykolog för att bota detta! Hon sa även att det med stor sannolikhet var klamydia varför hon tog ett sånt test men bedömde situationen så akut att det var bäst att jag började medicinera mot klamydia genast istället för att invänta provsvaret! (Jag rev receptet i två delar efter att ha pratat med min pojkvän sen några år tillbaka om vad han trodde. Jag gillar inte att ta mediciner i onödan...) Några år senare uppsökte jag kvinnokliniken efter ett MF där fick jag träffa en KOMPETENT läkare som påpekade att jag hade en stor klump på magen. "Jag vet men det är bara en cysta" svarade jag. Hon såg skeptisk ut och förklarade att en cysta på äggstocken INTE stack ut på magen (i sitt stilla sinne undrade hon nog vilken klåpare jag hade uppsökt i ärendet). Hon ställde några frågor till mig och sa att det med MYCKET stor sannolikhet var endometrios (det var mycket som pekade på detta).

Jag fick tid för operation (hon sa att en sån stor knöl ska undersökas oavsett). Några månader senare opererades jag och efter analyser av vävnaden konstaterade man endometrios. (Jag var redan övertygad, många tecken tydde på detta...)

Tyvärr var jag inte så påläst och trodde naivt att men endometrios i och med operationen var ett avslutat kapitel men ACK!



*En av dom dummaste kommentarer jag har fått: Gör det inte ont när du åker buss?

( jag svarade nej) Hepp, då har du inte endo heller.



*Kom just på en till fast inte lika korkad: "du har nog träningsvärk ."



*Första gången jag hade endo blev jag sjukskriven gång på gång för en massa som hon trodde det var (höll på säkert 6mån) hon tyckte jag var gnällig för hon hittade ju faktiskt inget direkt på mig... Jag tröttnade och sökte en annan läkare, han tittade där nere och sa direkt - du har en cysta stor som en tennisboll...



Och för er tappra en riktig långkörare:



*
Det absolut dummaste var här under den här sjukdomsperioden.. Jag kommer in akut till gyn och hade ont så klart, Läkaren jag fick verkade ha något emot mig, B**** hette han. B**** gjorde en undersökning och jag hade 2 st cystor på höger äggstock och då förklarar han för mig att detta gör inte ont.. Hade också mycket flytningar hela tiden under den här perioden och hade då gått med det i ca 4-5 månader. Varje gång jag kom in så trodde de att jag hade klamydia pga av att min smärta satt i livmodern och dessa flytningar. Så jag har säkert gjort en tiotal klamydiatest. Och B**** skulle absolut ta klamydiatest men jag försökte förklara att jag redan har lämnat flera st klamydiatester och senast bara 2 veckor innan, och alla visade givetvis negativt. Men alla läkare fastnade tydligen i det att jag hade klamydia. Detta förde ju med sig att jag kände mig riktigt kränkt till slut.. I alla fall förklarar B**** för mig att jag minsann inte har Endometrios och aldrig haft heller och Synarelasprayen jag hade skulle jag sluta med.. Inga värktabletter fick jag utskrivna och ingen sjukskrivning fick jag heller, för jag var frisk och skulle ut och jobba. Jag kunde äta de värktabletter jag hade kvar och jobba. Jag bad om läkarintyg i alla fall för de dagarna jag hade varit hemma, det var ca 1 vecka och han skulle skriva det och skicka det till mig.. Så ja, vad skulle jag säga, jag kände mig totalt förvirrad över att jag helt plötsligt inte hade endo och aldrig haft.. Konstigt var det ju eftersom de sagt det efter operationer jag gjort. Läkarintyget kom och i det stod det nästan som om jag hittade på att jag var sjuk, att jag skulle vara dumförklarad eller nåt. Detta kunde jag inte skicka in så jag förlorade en vecka till i ersättning. Nåja, detta förde med sig att jag hade ont, ingen smärtlindring och blev deprimerad till tusen. Jag kunde tyvärr inte jobba alls utan jag gick hemma utan läkarintyg.. Min chef förstod mig när jag var hemma utan läkarintyg, för vad fan skulle jag göra. Det gick knappast att arbeta med mina smärtor och inte kunde jag köra bil heller eftersom jag är bilburen i arbetet och sedan har jag ett arbete då man klättrar på ställningar och arbetet är tungt. Min chef anser att jag inget har att göra på arbetsplatsen eftersom det skulle vara farligt för mig (har svimmat några ggr) samt att försäkringar inte täcker om man är medicinerad med starka värktabletter och det skulle hända någonting, så som att jag kanske ramlar ner från en byggställning. Min chef fick i alla fall nog och tog mig med till akuten och tro på fan jag fick idiotläkaren B**** en gång till.. Var nästan på väg att vända i dörren. Och gissa vad fjäskig han var när min chef förklarade för honom om försäkringar och om mina smärtsamma attacker. Jag fick göra en gynundersökning och klamydiatest igen och han såg att ena cystan var borta och nästa var dubbelt så stor bara på en vecka. Läkaren satt som en nickedocka när min chef malde på och chefen talade även om hur illa behandlad jag hade känt mig utav honom m.m. Men jag ville komma till en läkare som var bra och som jag hade förr om åren.. Det lovad B**** min chef att jag skulle få och att han skulle tala med den andra läkaren redan dagen efter och så skulle han se till att den andra läkaren ringde mig redan samma vecka. Jag väntade ut veckan och väntade ytterligare 2 veckor och jag väntar fortfarande. Jag ringde själv sedan och försökte få en tid till den läkaren jag har idag, med de var väntetid i 3 mån, och sedan blev jag förbannad och drog hur jag blivit behandlad och då fick jag tid 3 dagar senare. När jag kommer till min läkare så frågade han mig om jag var sjukskriven och jag berättade att jag inte fick vara det men att jag varit hemma ändå. Min läkare backade läkarintyget och sedan gjorde han en gynundersökning. Och jag frågade varför han inte ringt när efter att B**** pratat med honom. Han sa att B**** hade inte ens pratat med honom. Han såg direkt att livmodern var förstorad och dessa flytningar jag hade berodde på livmodersinflammation. Tar lite ur läkarintyget han skrev då:

"Mångårig anamnes på lågsittande buksmärtor. Opererad 12 ggr under 90-talet p g a recidiverandeovirialcystor. Sammanväxiningar i följd av operationer. Ont i hela uterus samt vi tjock flytning som tyder endometrit. Har behandlats för endometrios med GnRh analog med liten effekt. U-ljudbilderna talar för Adenomyos.Kronisk recidiverande ovarialcystor. Adherensbuk i följd av 12 tidigare operationer. Klinisk endometrit. Patienten har endometrios och sannolikt adenomyos. Buksmärtorna förklaras av ovan sjukdomar. Besvären blir av varierande intensivitet under menscykeln. Mycket värre dock vid tillväxt av ovarialcystor och cystruptur. Palpatorisk ömhet vid gynekologisk undersökning överallt i lilla bäckenet.Ständigt molnande värk i nedre delen av buken mest till höger. Besvären tilltar mot mensblödningen och varar under mensen. Buksmärtor tilltar rapsodisk också vid ovarialcystor och kulminerar vid spontan cystruptur. Övergående inflammationer förvärrar tillståndet som nu. Sammanväxningarna i buken bidrar till smärtupplevelsen. I nuvarande tillstånd kan hon inte utföra ngt fysiskt jobb alls. Övriga upplysningar: Vid besöket den 12 05 2008 har man glömt att skriva läkarintyg. (han backade mitt läkarintyg pga av idiotläkaren) Fn utredning pågår som kan leda till operativ ingrepp. Snabb förbättring är inte att vänta i närmaste framtiden". Sedan har jag fått smärtstillande och skrapning och då satte de även in en spiral. Denna spiral gjorde det hela mycket värre och jag blödde floder. Min läkare hade efter han satte in spiralen en månads semester. Efter spiralinsättningen hade jag legat 2 ½ vecka i sängen och levde i stort sätt efter klockan och värktabletter. Jag var tvungen att åka in akut och livmodern var förstorad och läkaren då var helmysko, hon visste inte vad hon skulle göra utan frågade mig om jag ville läggas in eller ha antibiotika. Som om jag skulle vara läkare till att bedöma det. Fick åka hem med två st värktabletter. När min läkare kom tillbaka från semestern så ringde han och ville träffa mig eftersom jag då varit inne akut och u-ljudsbilderna visade sig att livmodern var ytterligare förstorad. Fick åka in redan dagen efter. Skriver av nuvarande läkarintyg från det besöket: "Rec meno-metrorrhagier. Handikappande svåra, lågtsittande buksmäror. Dysmenorree. Anamnes för aktuell sjukdom: handikappande tillstånd beroende av starka, krampliknande buksmärtor och vaginala blödningar av olika intensitet. Buksmärtorna har förvärras efter en frakionerad abrasio och spiral Mirena insättning den 13 08 2008. Tar stora mängder smärtstillande medel. Status för aktuell sjukdom: Palpatorisk ömhet överallt i lilla bäckenet. Uterus förstorad, mycket ömmande vid palpation och dyslokationm. Omgivningen är också ömmande med lätt degig konsistens. Vag u.ljud: tydliga tecken på adenomyos såväl på främre som bakre uterusväggen. Förut har man konstaterat ovarialcystor som kommer då och då som förvärrar sjukdomspanoramat. Adherensbuk. Hur begränsar sjukdomen patientens förmåga/aktivitet på individnivå? (aktivitetsbegänsning) :Pat är sängliggande p g a svåra buksmärtor trots smärtmedicinering. Meno-metrorrhagierna och rec ovariacystorna förvärrar periodvis tillståndet. Pat kan inte utföra nga jobb alls p g a att hon är sängliggande enl ovan!!! Föreskrift- behandling eller åtgärd som är nödvändig för förmågan ska kunna återställas: Operativ ingrepp är planerad, smärtstillande och fortsatt poliklinisk kontakt. Jag bedömer patientens arbetsförmåga är nedsatt längre tid än den som det försäkringsmedicinska beslutstödet anger, därför att: P g a uppenbar ineffektivitet av Mirena spiralen som är en förstabehandling av adenomyos har man plockat ur den. Pat blöder fortfarande. Handikappande tillstånd varför man vårdplanerar henne på operation: total abdomiell hysterektomi (avlägsnande av livmodern). Fram till dess har pat ingen arbetskapacitet kvar. Övriga upplysningar: Pat har opererats förut 12 ggr för ovarialcystor varvis bukadherenser har konstaterats som kan bidra till buksmärtorna".

Så står jag idag i väntan på en operation.. Lever på starka värktabletter. Jag är jätteglad att jag har den läkaren jag har idag, som förstår och bryr sig om sina patienter. Jag hoppas det fortsätter så och jag åtminstånde kommer bli av med de värsta smärtorna. Adenomyos är endometrios fast adenomyosen växer inuti livmodern eller inuti äggstockar medan endometrios växer utanpå. Jag hoppas det är slut med skuttandet mellan olika läkare hela tiden nu och jag får ha kvar min nuvarande läkare. För jag tror inte jag orkar en runda till av oförskämdheter.








Hoppas att detta kanske hjälper dig att se att vi alla kan råka ut för dessa läkare. Det är inte oss det är fel på (förutom vår sjukdom då) utan dessa läkare, vården och inställningen/kunskapen till/om endometrios. Vill också än en gång puffa för Svenska endometriosföreningen... Är du inte medlem än, gå med! De är till för oss, de stöttar oss och för vår talan när vi inte orkar.

http://www.endometriosforeningen.com/

Och har du inte skrivit på namninsamlingen på: http://www.namninsamling.com/site/list.asp?id=2580 än så passa på att gör det också. (glöm inte att svara på bekräftelsemailet för att din namnteckning ska komma med)

Är du med i Svenska endometriosföreningen..?

Jag hoppas verkligen det! I början när jag blev sjuk insåg jag inte vikten av denna förening men nu är jag så tacksam att jag har gått med. När man läser på diverse forum/chattar på nätet är det ju samma historier och levnadsöden överallt. Tjejer/kvinnor som är sjuka/inte fått diagnoser eller blivit feldiagnosticerade i flera år. En del är arga, en del är trötta, en del besvikna och även uppgivna. Då när man inte orkar kämpa längre är det skönt att veta att endometriosföreningen finns där och för vår talan. Läste just i senaste numret av Endometriosnytt att vi på sista tiden fått 100 nya medlemmar. Nu har vi passerat gränsen 300 medlemmar. Mycket? Jag tycker inte det. Jag önskar att det var det tiodubbla... Då måste folk börja lyssna på oss. Tillsammans blir vi starka. Är du inte medlem än? Vad väntar du på?

Gå in på: http://www.endometriosforeningen.com/ under rubriken "bli medlem" kan du registrera dig. Du som inte har endometrios men kanske har någon anhörig som är drabbad kan bli stödmedlem. Säkerligen gör du din vän/partner/släkting jätteglad genom att visa att du bryr dig om hennes situation.


Vad får du som medlem?

"Som medlem kan du få kontakt med andra som sitter i en liknande situation som dig själv. Vi har fikaträffar runt om i landet, vi snackas vid på forumet och har seminarier. Du får som medlem ett lösenord som ger dig möjligheten att komma in på våra medlemssidor där du kan få ytterligare information om endometrios och tips på hur du kan hantera sjukdomen. Vi har en medlemstidning som kommer ut flera gånger per år där vi har bl a information om vad som händer i föreningen och copingtips.
Då du är med och stödjer föreningen kan vi, genom att vara större, lättare påverka politiskt så att vården förbättras, att vi får en snabbare diagnos och att få mer pengar till forskning om endometrios. "

Så snälla du, ge dig själv (och alla dina endosystrar) en julklapp - gå med nu! :-)



(endosystrar, detta inlägg får gärna kopieras och spridas på era bloggar, ingen blir gladare än jag. Glöm bara inte att länka till originalinlägget *S*)

Var tog helgen vägen..?

Plötsligt är det Söndag och inte har man fått ett dugg gjort under helgen. :-(

Som så många helger förut... Man kan ha hur mycket planer som helst när det blir fredag. På kul grejer man ska göra under helgen. "Ska bara sova/vila lite innan."

Sen plötsligt vaknar man upp och det är söndag. Jag skyller på det trista vädret. Hoppas det är det som gjort mig så här trött. När kommer solen? Var har den tagit vägen?

Av decapeptylsprutan känner jag inget, tror jag. Visserligen har jag huvudvärk igen men jag tror att det beror på för lite sömn i veckorna och för mycket på helgerna. Vet inte hur jag ska göra med sprutorna i fortsättningen. Min gyn sa att jag skulle känna efter hur det kändes med den första sprutan innan jag tar nästa. Men nu är det snart dags att ta nästa. Och jag känner ingenting? Får nog bli i alla fall en spruta till innan man kan utvärdera detta.

Lägger upp länken...

eftersom jag inte kan läsa spanska. Men det kanske finns nån annan som kan. Förväntar mig en recension av bloggen om någon besöker den. Länken ligger under inlägget "endometrios kan ge ischias?" :-p

På tal om något helt annat...

Spam är en intressant grej. Varför spammar man? Man får väl knappast några intresserade besökare? Någon lämnar sin bloggadress i mitt kommentarsfält. Till en spansk blogg. Hade ju kanske varit kul om personen åtminstone kostat på sig att skriva ett litet meddelande. Till och med det går ju att masskopiera. Och för guds skull! Ett tips: välj en mer välbesökt blogg nästa gång. *S*

Endometrios kan ge ischias?

Eller ishiasliknande symptom?
Jag har under en längre tid haft problem med att gå. Mitt vänsterben känns som det är på väg att bli totalt obrukbart stundvis. Satt på ett forum och chattade om detta och fick ett svar som löd så här:

Varsågod - från boken "Living Well with Endometriosis":
Sciatic Area Sciatic endometriosis is another uncommon form of the disease. This involves the sciatic nerve, a major nerve of the leg that runs down behind the thigh from the lower end of the spine.
Symptoms include:

• Cramping in the left leg when walking for long distances
• Left foot drop and weakness
• Lower back discomfort that radiates to the left leg
• Difficulty walking
• Pain in the hip that radiates down the leg
• Pain that begins just before menstruation and lasts several days. alter menses
• Tenderness of the sciatic notch.

Chronic pelvic pain can also be caused by other conditions, as discussed in chapter 2. Dr. David Redwine suggests, however, that gynecologists should have endometriosis at the top of their lists because the condition is very common. Pain caused by endometriosis will also manifest itself according to the location of implants. For instance, endometriotic implants located in the reproductive organs are associated with chronic to intermittent pelvic pain and dysmenorrhea (painful menstruation). Pain symptoms associated with endometriosis in the GI tract include rectal pain, tailbone pain, sharp gas pains, painful bowel movements, and pain when passing gas. Endometriosis involving the urinary tract results in painful or burning urination and pain that radiates toward the groin. Pain in the leg and/or hip that radiates down the leg is a symptom of sciatic endometriosis involving the sciatic nerve.

Sökte vidare på nätet och försökte hitta något om detta på svenska men gick (naturligtvis?) bet. Så nu undrar jag: har du hört talas om detta? Vet du var man kan hitta någon information om det. Eller har du kanske själv liknande symptom. Kommentera gärna, jag bits inte, lovar. :-p

Läste just på Tyskungens blogg...

och blev plågsamt påmind om hur det gick när jag själv försökte mig på en liknande "aktion" för att få lite hjälp av "storbloggarna" att lyfta endometriosfrågan...
Jag tänkte i min enfald att eftersom det är många unga tjejer som bloggar och frågan (borde?) berör(a) alla av kvinnligt kön så skulle jag få någon sorts gensvar. Men hej vad jag bedrog mig!
Endometrios är tråååkigt...
Man kan ju blogga om så mycket annat. Kläder, smink, botox och... just det: kläder!
Tragiskt. När man kan sprida sitt ord till så många så väljer man att att skriva totalt intetsägande inlägg. :-(
Här är Tyskungens story om hur det gick för honom föresten: http://www.stureplan.se/frame.php?main=http://blogg.stureplan.se/bloggkommentatorerna/
Till skillnad från honom väljer jag att inte lägga ut namnen på de som ignorerade min vädjan. Det är ju ändå ingen som läser det jag skriver... *S*

Edit: Jag upptäckte nu att länken inte är en direktlänk. Klantigt. Men Tyskungens inlägg går att hitta under "bloggkrig". Har försökt att direktlänka men klarar det inte *Grrr*
Av nån anledning hamnar man hos Bloggkommentatorerna istället. Men de blir säkert glada. :-p

Fortfarande inga biverkningar...

men å andra sidan är ju smärtan kvar också. Status quo kan man väl lite spydigt kalla det. :-(

En hejdundrande huvudvärk...

som närmar sig migränliknande styrka. Känns som jag ska kräkas vilken sekund som helst. Hoppas verkligen att detta inte är en biverkning av sprutan utan något ytterst tillfälligt. Annars står jag inte ut. Synd på en lördag då man ju är ledig och har lite ork över. Skulle ha velat vara uppe en stund men är tvungen att gå och lägga mig igen.
*less*

Fortfarande är jag...

fri från biverkningar och värken är kvar. Känner ingenting. Hur lång tid tar det innan man märker att man fått sprutan tro? Jag har inte känt ett dugg. Utom att jag var extremt trött idag, men det kan ju ha berott just på att jag var extremt trött och inget annat. :-D

Nu har jag fått...

sprutan. Jag var lite nervös innan. Inte för sprutan som sådan utan mer för grejen i sig. Man tänker ju på vad det är för skit de sprutar i en? Som gör att man hamnar i klimakteriet "över en natt". Sprutan sattes på sidan av baken i muskeln typ. Det gör fortfarande ont och spänner. Annars känns det inget direkt. Undrar hur lång tid det tar innan man börjar märka något? När blir man labil och börjar tjura tro? *S*

Imorgon får jag första sprutan...

decapeptyl. Vet inte riktigt vad jag skall känna inför det. På nåt sätt är jag glad för jag hopppas att jag ska bli av med smärtan, men det som maler i huvudet är ju alla skräckhistorier om dessa hormonbehandlingar. Sällan man hör någon som har något positivt att säga om det när man läser på nätet. Men å andra sidan om sprutorna gör nytta kanske man inte sitter och "gnäller" på forum heller? Får hoppas att det är därför det saknas positiva bedömningar. :-p
Jag skrev ett tidigare inlägg om decapeptyls biverkningar här för de som är intresserade:
http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/11/decapeptyl-depot.html
Om du själv har tagit decapeptyl så får du gärna skriva och berätta lite på komentarer. Vare sig det varit positivt eller negativt för dig så är det intresant att höra hur du upplevt det. Usch, jag är nervös...

9 gamla länkar framgrävda...

Nu har jag bloggat i snart ett år. Satt och läste igenom lite vad jag har skrivit. Är du kanske ny som läsare? Här kommer en liten sammanställning för dig som vill se lite gamla inlägg. Visserligen kan man ju leta själv, men det jag länkar här är sådant som berör de flesta av oss med endometrios. Håll till godo!

Lite om vad endometrios är och symptom på endometrios:

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/02/ny-dag-hya-tag.html

Lite om hur det kan se ut att leva med endometrios (för mig):
http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/02/balansgng-p-slak-lina.html

Samma som ovan:

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/03/varje-dag-fr-hon-arbeta.html

Funderingar om varför det tar sån tid för oss endometriossjuka att få en diagnos:

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/03/frn-frsta-problemen-till-diagnos.html

Tips mot endometriosvärk:

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/03/tips-mot-endometriosvrk.html

Namninsamlingen

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/03/namninsamling-fr-endometriossjuka.html

Tips från en vän:

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/04/g-p-teater.html

Hur ont har du på en skala?

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/03/mankoski-painscale.html

Att knulla. En mänsklig rättighet?

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/05/att-knulla.html

Har haft en riktigt hemsk arbetsvecka så detta är tyvärr allt jag orkar prestera i uppdateringsväg just nu. Känner mig nästan "tvungen" att uppdatera då bloggen tyvärr legat nere ett tag på grund av "tekniska problem" också. Återkommer eventuellt med en liten story om veckan som gått i helgen. Om jag inte sover bort den... :-p

Tillbaka...

skyller allt på tekniken. :-)

Länkbyten!

Eftersom jag håller på att byta domännamn har det blivit lite krångel med bloggen. Jag har förlorat en del gamla länkar. :-(
De länkar jag nu har kan du se längre ner i högerkolumnen. Om du redan har länkat till mig i din blogg men inte finns med så hojta till! Detta gäller även dig som inte tidigare varit länkad, men är intresserad av ett länkbyte. Enda jag kräver är att din blogg också handlar om endometrios.

Hittade ett inlägg i gästboken...

Så här står det:

"Hej till alla,
vill bara ge er vägen till hälsan och livet tillbaka.
Gå på endogyn.de
där kan ni välja tyska eller engelska.
Dr. KrutschinskI är en fantastikt läkare(BÄST-BÄST-BÄST)Han kan hjälpa er-jag lovar.Gå in på sidan och läs
Lycka till alla er därute som kämpar.
Kram "

Har varit inne på sidan och läst lite men tycker det var väldigt tunt med information? Du som har skrivit meddelandet får gärna höra av dig och berätta mer!

Från 450 till 500?

Kan det bli så många underskrifter tro? Just nu ligger insamlingen på 450 namn. Hjälp till du också!
Kopiera länken och lägg upp på din hemsida. Maila den till alla som kan tänkas beröras av ämnet, och be dom maila vidare. Hjälp till nu. Låt oss se hur många namn vi kan få! :-)

Håller på att peka om bloggen...

till mitt nya domännamn. På grund av detta kanske den inte fungerar riktigt som vanligt. Vill bara att alla ska veta detta. Bland annat har en del länkar till andra bloggar försvunnit. Men då jag ändå har tänkt att lägga in fler länkar så har jag inte brytt mig om detta. Så efter helgen kommer det upp en ny länklista med nya (och gamla) bloggtips.

Hur hittade du min blogg...

undrar jag. Sista dagarna har det varit ganska många besökare här . Hur hittar ni hit? Fyll gärna i enkäten som finns till höger ---->
Om ni berättar lite under kommentarer uppskattas. Jag har själv hittat en del nya bloggar som jag börjat läsa (om endo) de senaste dagarna. Länkar kommer snart upp för er som är intresserade. Även namnlistan har tagit fart igen. Kul tycker jag. :-) Undrar om det har ett samband med alla endobloggar som poppat upp..?
*funderar*

Decapeptyl depot...

är det senaste som jag ska utsätta mig för nu, i förhoppning att få bukt på värken. Bara av att läsa biverkningarna blir man ju deprimerad:

Barn: smärtsamma injektioner, klåda.
Flickor: vaginala flytningar och blödningar.
Kvinnor: besvär av typen klimakteriella bortfallssymptom som värmevallningar, smärta och/eller obehag vid samlag, vaginal torrhet, blödningar, viktökning, ledsmärtor, huvudvärk, trötthet, emotionell labilitet och sömnrubbningar.
Mindre vanliga:
tecken på överkänslighet (allergi) såsom feber, klåda och rodnad.
Lokala reaktioner vid injektionsstället.

Fast å andra sidan så har man ju redan de flesta problemen redan nu "tack vare" endometriosen.
Och som om inte det var nog så kostar den satans sprutan 1300 :-
Jaja, vem har sagt att det ska vara billigt att vara sjuk? :-/
Får nog avvakta med att hämta ut första sprutan tills löningen kommer.
Vet inte om jag ska känna mig förväntansfull eller bara trött inför ännu ett (patetiskt?) försök att få bukt med skiten.

Lovar i vilket fall som helst att uppdatera om hur det går, så fort jag kommer igång med det. Kanske kan det vara intressant för någon som läser här och själv står i begrepp att få samma behandling. Har du själv fått samma behandling och vill berätta lite så är jag jättenyfiken. Kommentera gärna!

Vad skrivs om endometrios...

i media? Jag har ju ett par gånger skrivit lite länkar till Aftonbladet när de har har haft artiklar om Endometrios. Så satt jag här uttråkad och googlade runt och hittade detta:

http://aftonbladet.sesam.se/search/?c=nn&q=endometrios&offset=0

Håll till godo! Nu har du en bra stunds läsning om du är nyfiken. Ju mer vi syns, desto större chans att det händer nåt. Så alla dessa artiklar får mig att må så bra. :-)

Följ med mig till doktorn...

imorgon?
Ja, inte på riktigt då kanske, men här på bloggen. Jag har en tid bokade klockan 11 hos "min" doktor imorgon. Något måste göras! Jag har varit sjukskriven 2 veckor från jobbet nu. Inte på grund av endometriosen dock, den blir man aldrig sjukskriven för, det är ju ingen sjukdom :-(
I vilket fall som helst så kom jag tillbaka till jobbet i måndags. Det har inte gått så bra. I slutet av arbetsdagen började det göra ont när jag gick, ner i benen. När jag kom hem på måndagen var det sängläge som gällde. Jag tänkte i min enfald att jag skulle kunna vila bort smärtan till tisdagen... Men det gick ju inte så bra. Smärtan var kvar redan när jag vaknade och ju mer jag gick omkring desto värre blev det. Det slutade med bilskjuts hem. :-(
Så nu har jag en tid bokad hos gynekologen imorgon. Vill inte låta desillusionerad men det ska bli "trevligt" att förnedra sig igen...
Varför går jag ens dit? Ja, jag har ju cystor som jag är orolig att de växer. Det kan de ju kolla i alla fall. Cystor syns ju. Det känner ju farbror Doktorn till i alla fall. Smärtan får man väl "lära sig att leva med" (sagt med käck röst).
Att få någon hjälp för värken känns som en illusion, att bli sjukskriven också. Visserligen kan jag inte gå (mer än ett par meter) innan smärtan gör att det svartnar för ögonen. Men det ska nog gå att jobba ändå. Jag går ju bara nånstans runt 8-10.000 steg om dagen på jobbet...
Låter jag gnällig? Ja, kanske det. Ingen skulle bli gladare än jag om det visar sig att läkarbesöket imorgon faktiskt leder någonstans. Uppdaterar när jag kommer hem.

Från 430 till 500...

Hjälp till nu! Har ni inte redan skrivit under namninsamlingen så gör det! Snart är tiden för den slut. Länkar till den finns att hitta precis till höger om detta inlägg. Under rubriken "namnisamling". Tillsammans kan vi göra våra röster hörda! :-)

Hittade ännu en artikel om endometrios...

på aftonbladet. Tror inte att jag länkat den förut. Länken kommer här:

http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3445696.ab

Hennes historia är hemsk som så många andras, men hon har i alla fall (till sist) hittat lite ljusglimtar i livet. Skönt att läsa att hon blir tagen på allvar av FK. (Kors i taket!)
Jag kan tänka mig att det är lättare att må lite bättre då. När man faktiskt får det erkännandet att ens smärtor är på riktigt.

Sanningen om gömda...

kommer att publiceras lagom till jul. Författaren heter Monica Antonsson.
Gömda är alltså boken som Liza marklund skrev. Nu vill de "från andra sidan" berätta sin story. Sant eller inte? Det har jag inte en aning om, men spännande hur som helst. Jag kommer i alla fall garanterat att köpa boken till jul. :-p

Bloggen för er som är intresserade av att läsa mer:
http://monicaantonsson.blogspot.com/

Vill man förhandsbeställa boken kan man göra det här:
http://www.blue.se/

Sökte efter ett ledigt domännamn igår...

Sjutton vad mycket kul namn det finns ledigt! :-)
Mitt förnamn finns ledigt. Men vad ska jag med det till å andra sidan? Sökte även på endometrios. Hittade detta på http://www.endometrios.com/
Ibland när man söker namn är det ju så uppenbart att de har tagit namnen bara för att de kan.
Inte just i detta fall, men annars. Det var ju nån smart jeppe som hade reggat OS nåt år och lagt upp en riktigt saftig porrsite på sidan. Hehe... Det gillade inte OS- kommisionen. Undrar hur mycket de betalade honom för att ta bort sidan? De hade i alla fall "kommit överens" i slutändan, så han var nog nöjd kan tänkas. :-D

Sjukskriven...

men inte på grund av endometriosen. Jag var hos en läkare i måndags för halsont, snuva och feber. Eftersom jag redan stannat hemma en vecka innan p.g.a andra problem var jag nu tvungen att få ett läkarintyg. Man skulle ju lugnt kunna säga att tiden med endometrios har satt sina spår...

Man är van att inte bli tagen på allvar, hånad och förnedrad av läkare. Jag drömde mardrömmar om läkarbesöket natten till måndagen. Jag var övertygad om att läkaren skulle bedöma mig som frisk. Och detta trots hög feber och att jag var... *äckelvarning* ...så snuvig att jag har fått snyta mig nonstop i dagar. Näsan ser ut som en fnasig tomat numera...

Men kors i taket! Undersökningen tog 15 minuter och han sjukskrev mig omedelbart. Inga frågor om hur tungt mitt jobb är o.s.v

Jag har bihåleinflammation och övre luftvägsinfektion. Jag fick penicillin, mollipect och nässpray utskrivet, sen var det klart. En sten föll från mitt bröst. :-)

Tänk om man skulle bli tagen på lika stort allvar när man söker för sina endosmärtor?

Dom är för övrigt värre än vanligt just nu. Undrar om det finns ett samband med att man är sjuk? Det gör extra ont i magen varje gång jag hostar och snyter mig :-(

Någon som har erfarenhet av detta? Funderar på att åka in till gyn och be om ett VUL så man kan kolla att cystorna är "ok" och inte har växt/spruckit. Men frågan är om man orkar.

Du kanske är psyksjuk lille vän..?

Läkare... Det där med att man behöver psykologhjälp verkar de gilla att hävda.
SJÄLVKLART kan man bli deprimerad av långvarig smärta men när de använder "vill du träffa en psykolog kanske?" som en lösning på problemet blir man ju vansinnig. Jag har ont! Problemet sitter inte i mitt psyke. Jag har fått frågan ett flertal gånger. Är du deprimerad? Känner du dig nere? Har du någon att prata om smärtorna med? Då jag ännu inte har fått adekvat hjälp mot smärtorna känns det som att man är livrädd för att vända sig till en psykolog och hamna i "psyksvängen". Om de inte tar ens smärtor på allvar som det är nu kommer de då att göra det om man"erkänner" att man är deprimerad? Då kan de ju verkligen hävda att problemet sitter i skallen och inte i kroppen...
Kanske fördomsfullt att tänka så men det är hur jag känner.
Dessutom anser jag mig inte deprimerad.
Förbannad? Ja. Frustrerad? Ja. Deprimerad? Nej, inte nämnvärt...
Lite rörigt inlägg kanske? Sorry

Passar på att puffa...

för namninsamlingen angående endometrios igen. Den har nu kommit upp i över 400 namn. Det är ju bra, men knappast jättebra. Ta chansen att skriva under du också. Kommentera gärna när du skriver under. Detta är ju i alla fall en liten chans att få säga vad man tycker om saken. Insamlingen finns här: http://www.namninsamling.com/site/get.asp?endometrios

Våga kommentera...

min blogg!Både positiva och negativa kommentarer är välkomna. Jag skriver visserligen mest för att få skriva av mig. Men jag tycker också det är kul om jag kan hjälpa någon, eller få tips, länkar och så vidare. I gästboken har jag nästan glömt bort att kolla på sistone tyvärr men hittade häromdagen ett tips om en sida med kost för oss med endometrios. Jag har inte hunnit kolla sidan så noga men det verkade intressant. Mer sånt! Jag är självklart nyfiken på vilka ni är som besöker min blogg. Ser ju på räknaren att det trillar in lite besökare då och då. Det är ju dessutom ett tillfälle att göra reklam för era egna bloggar förutsatt att ni länkar d.v.s :-p

Lyckades masa mig...

iväg till en vårdcentral i dag. Läkaren kunde inte undersöka mig ordentligt eftersom nacken är så stel så jag inte kan röra den ordentligt. Han skrev ut Naproxen 500 mg som jag ska äta i 12 dagar. Han sa även åt mig att stanna hemma från jobbet den här veckan. Döööhhh...
Det hade jag gjort hur som helst, oavsett vad han sa. Däremot ska jag jobba veckan efter det och sen komma tillbaka på ny undersökning. Jag vågar mig på en gissning: En veckas jobb = Min nacke kommer att vara lika stel då.

Läkare läkare läkare...

hur skulle det vara om ni tvingades genomgå en psykologiutbildning innan ni blev utexaminerade? Eller rent av ett psykologitest? Är alla läkare och dess likar psykopater?
Jag har fått problem med min nacke. Eller fått och fått föresten... Jag har haft ont de senaste 4 åren ungefär men nu har det blivit outhärdligt. Förut har jag gått till en kiropraktor som har lyckats knäcka loss det värsta men nu funkar det inte längre. Vände mig till Företagshälsovården. Big mistake!
Jag fick först träffa en sjukgymnast (hon hade nån mer specialistkompetens som jag ej mins namnet på, spela roll, den verkade varken göra till eller från i alla fall) som undersökte mig. Jag försökte förklara att jag trodde att smärtorna kom från vissa (monotona) arbetsuppgifter. Hon ville göra ett besök på min arbetsplats för att titta hur det ser ut. Sagt och gjort. Hon besökte oss. Här följer några uttalanden hon gjorde under tiden hon var där:

Hon frågade om min endometrios, som vi hade pratat lite om. Hon bad mig beskriva smärtan och berätta om när jag hade som minst ont. Jag sa som det var: det gör ont när jag står, går, sitter upp. Enda gången det känns bättre är när jag ligger nedbäddad med en värmedyna.

-Ja, tyvärr är det ju ont om arbetsplatser där man kan ligga nedbäddad...

Efterfrågade jag detta? Du bad mig berätta hur det kändes!

Min chef frågar om jag inte bör röntgas innan de sätter in andra åtgärder typ sjukgymnastik. För att utesluta att det finns någon skada i nacken.
-Ja. alltså när man röntgar nacken hittar man nästan alltid något, det behöver inte vara relaterat till smärtorna....
Say what??? Nej, det skulle ju vara förjävligt om ni hittar något...

Efter att hon kollat vad jag gör om dagarna blir jag rekommenderad sjukgymnastik och att sluta röka (såklart)!
Jag vågar mig då på att ifrågasätta detta: -Jag har haft 6 veckors semester då jag vilat nacke/arm men det har inte på något sätt blivit bättre. Men du tror på fullaste allvar att det kommer att bli bättre när jag fortfarande utför samma rörelser om jag bara drar lite i en gummisnodd på eftermiddagarna?
- Ja, annars finns ju alltid valet att inte jobba med ********...
Jaha, tack goda frun... så om man efter 11 års jobb på samma ställe får ont någonstans så är din rekommendation... uppsägning?!

Blev ivägskickad på sjukgymnastik och rehab. Efter att de också vridit och vänt på min skalle på fler sätt än jag trodde var möjligt frågar de vad de sagt på skiktröntgen? Röntgen? Det har jag inte fått nån.
De tyckte det var märkligt och vill inte fortsätta innan jag röntgas. Hoppsan hejsan, där ser man!
Efter undersökningen frågar hon om jag har mer eller mindre ont. Men det känns som vanligt. Tills jag vaknar dagen efter...
Nu har jag haft så enorma smärtor att jag knappt vet var jag ska ta vägen i 3 dygn! Hela helgen förstörd. Vet inte var jag ska ta vägen. Går ont när jag står, går, sitter, ligger. Känns som att huvudet skall lossna från nacken vilken sekund som helst. Men det blir nog bättre om jag drar lite i den där gummisnodden....

(att skriva detta inlägg har tagit sin tid, med flera pauser, bara så ni vet ;-))

Bloggen Stängs Ner Nu!

Sjukt... hur kan man ha ett sånt andefattigt liv att man ägnar sig åt sånt här:

http://www.marcusbirro.se/bloggen/?p=1187

Fast det är väl så det är inom bloggvärlden. Om man har en större blogg blir man hatad, eller älskad. Tur att man själv har en så liten blogg. Hitills har jag aldrig fått en kommentar ens i närheten av detta.

Stöd rosa bandet...

kampen genom att gå in på denna länk:
http://www.pause.se/2008/10/24/stod-rosa-bandet/
Läs vad som står på sidan. Varje unikt klick på länken som finns där ger 1 krona genom Pause i samarbete med Bwin. Ett lätt sätt att hjälpa.

Det ryktas...

att det finns ett botemedel mot endometrios på gång..?

Just i skrivande stund vet jag inte så mycket utan det är mer eller mindre ett rykte. Det gäller ett annat land än Sverige, så mycket kan jag i alla fall säga. Jag vill heller inte väcka något hopp hos någon i onödan. Inte hos mig själv heller. Men visst skulle det vara underbart om det var sant? Jag kommer givetvis att skriva om det så fort jag har fått reda på mer.

Aftonbladet skriver om endometrios...

igen. Jättebra att det blir uppmärksammat, men vad händer nu? Ingenting antagligen. En artikel bara. Någonting för dom att skriva om bara. Jag minns när en av de första artiklarna om endometrios publicerades. Vad glad jag blev... Jag tänkte att nu kommer det att uppmärksammas, tas på allvar. Men tyvärr det är nog en lång väg kvar att gå för oss endometriossjuka... För trots att det är en så vanlig sjukdom är den fortfarande i det närmsta okänd. Trots smärtorna och problemen den orsakar tas den fortfarande inte på allvar av (många) läkare.
Jag blir lite less på att graviditet också framställs som ett "botemedel". Jag vet att man kan bli bra efter en graviditet, men vi som inte kan eller vill ha barn då? Vad är alternativet för oss?
Här kan du läsa vad de skriver i alla fall:
http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/article3476965.ab

Det går visst lite trögt med...

uppdateringar på sistone...
Det är jobbet som stjäl all min energi tyvärr. Just nu mår jag sämre än jag gjort på länge. Värken är tillbaka igen. Jag tror att cystorna växer. Känner igen värken. Den känns inte som "vanligt". Det är samma typ som jag fick när cystorna kom. Jag ska boka in en tid och åka och kolla det. Kanske kan man då byta behandlingsmetod? Är så trött på det jag har nu. Känner mig totalt död inombords. Ibland tänker jag att man bara skulle ta bort spiral och piller och låta kroppen sköta sig själv. Men det går ju inte. :-(
Hojen gick "nästan" igenom besiktningen. Nåt kul i alla fall. Nu får den köras i en månad, sen ska den ombesiktas. Det var bara ett par smågrejor så det är lätt fixat. Kul!
Teoriprovet var jag dock tvungen att boka om för jag har inte ens orkat plugga. Det känns lite onödigt att slänga ut pengar på när man kommer dit totalt oförberedd. Men nu har jag i alla fall lite mer tid på mig så då bör det funka. Har också fått tag i en garageplats för vintern till det otroliga priset 150:- /kvartal. Slå det den som kan. :-D

Endometrios har återigen visat sitt fula tryne...

och läkare sina ännu fulare... skulle jag vilja skriva. Men det kan man ju inte skriva, så jag låter bli. Eller? :-p
Jag trodde att jag hade haft en riktig skitvecka tills jag kikade in hos en av mina favoritbloggare:

http://mina-tankar.bloggagratis.se/

Det är en tjej som precis som jag har endometrios och bloggar om det. Fy satan vad jag lider med henne just nu. Jag känner igen mig i så mycket av det hon skriver och hur man som endometriossjuk blir behandlad. När ska läkare fatta att det inte är huvudet vi har ont i när vi svimmar, spyr och gråter av smärtorna? När ska vårt lidande börja tas på allvar? Inte nog med att man ska stå ut med dessa outhärdliga smärtor, man ska bli förolämpad å det grövsta också?
Inlägget som eldat upp mig över (så mycket jag nu orkar) finns här:

http://mina-tankar.bloggagratis.se/2008/09/29/987615-sammanfattning-av-en-smartsam-vecka-pa-sjukhuset/

Pank, pankare...

Jag! Tog ledigt förra måndagen utan lön. Sen blev jag sjuk. Har varit hemma tisdag till måndag denna vecka. Kom till jobbet och vände i dörren (ledigt, utan lön) för personalläget var (över)bra. Sen har jag jobbat sen i tisdags till idag. På eftermiddagen frågade vår arbetsledare om nån ville ta ut en ledig dag imorrn. Gissa vad? Jag tog den! Skönt att få vila men fan vad pank jag kommer att bli... :-(

Tragiskt egentligen, jag vill ju jobba, men jag orkar inte. Så vad gör man? Har alltså varit hemma en vecka och sedan jobbat 3 arbetsdagar denna vecka. Ändå är jag helt slut. Vad ska man ta sig till? Jag orkar inte längre. Men vad har man för val? Man måste ju.

Har ringt jobbet och sagt...

att jag kommer tillbaka på måndag. Ångrar mig redan :-)
Idag ska jag åka och mecka klart på min hoj så jag kan (förhoppningsvis) få den igenom besiktningen. Sen kanske jag ska övningsköra lite. Så om det inte blir några mer uppdateringar vet ni varför... :-p
Annars är allt klart. Teoriprov bokat. Kommer att klara det, självklart! Sen ska jag börja köra på riktigt i vår med en väninna som är min handledare. Så innan 2009 är till ända har jag MC-kort. Coolt :-)

Vad gör man...

när man tröttnar på att ha kroppen fullproppad med hormoner. Jag mår så jävla dåligt av det här. Jag blir aggressiv, helt avstängd känslomässigt och sexlust ska vi inte ens tala om. Man är som en zombie - levande död. Jag vill sluta med dom där jävla minipillren och slita ut spiralen. Men då växer väl antagligen cystorna till fotbollsstorlek! :-[ Sist jag var hos gyn och gjorde koniseringen så hade de ju faktiskt krympt.

Om 80 dagar är pillrena slut och jag måste till gyn igen. Ska prata med honom då och se om jag kan komma på en lösning. Hur funkar det för er andra som "tvingas" använda olika mediciner för att hålla cystorna i chack? Det här känns som moment 22 (igen!)

Jag äter medicin för att hålla mig "frisk", men biverkningarna gör att jag känner mig så sjuk att det är tveksamt om det är värt det. Arg arg arg... :-[

Jag vill läsa och publicera din endometrioshistoria...

här på bloggen. Just nu har jag lite bloggtorka och problem med att överhuvudtaget orka blogga. Är ju tillbaka på jobbet igen. Så nu är man ju i det närmsta tömd på energi. :-(

För ett tag sen så läste jag en annan endo-tjejs historia på ett forum och frågade henne om det var ok att publicera den på min blogg. Hennes historia finns här:

http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/05/nr-man-tror-att-man-har-det-vrst.html

Så nu efterlyser jag fler "storys". Du kan skriva i kommentarsfältet, (så kan jag kopiera och spara utan att publicera "kommentaren") eller maila. Jag vill höra hur ni upplever sjukvården, hur ni blivit bemötta o.s.v

När jag har fått ihop tillräckligt många storys så publicerar jag dom här. Tycker det kan vara spännande att jämföra erfarenheter. Så snälla skriv!

Stöd Svenska endometriosföreningen!

Du som har endometrios, hjälp till att hjälpa! Endometrios måste uppmärksammas! Detta jobbar Svenska endometriosföreningen för:

"Svenska Endometriosföreningen är en ideell patientförening för kvinnor med endometrios. Föreningen är politiskt, religiöst och fackligt obunden. Föreningens mål är att stödja kvinnor med endometrios, sprida kunskap och information om sjukdomen och verka för en bättre sjukvård. Vi agerar för utökad forskning. "

Genom att stödja föreningen hjälper du även dig själv skulle man kunna säga. Du kan också få kontakt med andra i samma situation, stöd, råd och tips:

"Som medlem kan du få kontakt med andra som sitter i en liknande situation som dig själv. Vi har fikaträffar runt om i landet, vi snackas vid på forumet och har seminarier. Du får som medlem ett lösenord som ger dig möjligheten att komma in på våra medlemssidor där du kan få ytterligare information om endometrios och tips på hur du kan hantera sjukdomen. Vi har en medlemstidning som kommer ut flera gånger per år där vi har bl a information om vad som händer i föreningen och copingtips.
Då du är med och stödjer föreningen kan vi, genom att vara större, lättare påverka politiskt så att vården förbättras, att vi får en snabbare diagnos och att få mer pengar till forskning om endometrios. "

Det är en billig peng att betala för så mycket:


Endometriosmedlem - 200 kr
Ungdomsmedlem (under 26 år) - 100 kr
Familjemedlemsskap (hela familjen medlem för ett och samma pris) -250 kr
Stödmedlem - 100 kr

Är du intresserad?
Bli medlem nu: http://www.endometriosforeningen.com/

Ofrivillig barnlöshet klassat som sjukdom av WHO...

Som av en slump fick jag reda på det idag när jag läste en av kommentarerna på namninsamlingen.
( http://www.namninsamling.com/site/list.asp?id=2580 )
Om ofrivillig barnlöshet klassas som sjukdom, borde det då inte finnas lite förståelse för oss med endometrios då? Endometrios leder ju ofta till ofrivillig barnlöshet. Har inte hunnit samla mina tankar riktig kring det här så jag vet egentligen inte vad jag vill ha sagt. Tänker nog mest högt... :-)

Dricka piss?

Jag hade tänkt att skriva massor om dessa länkar som jag nämnde för ett tag sen, men orkar inte just nu. Lägger ut dom här i alla fall, då det är flera som frågar efter dom.
Den första kommer ifrån Vitaviva, och när jag sa att den var ny för mig så hade jag i och för sig fel. (har läst den förut) Den innehåller en hel del tips. Man kanske inte behöver prova allt men jag har bestämt mig för att ta till mig en del av knepen i alla fall. Det gäller främst kosten.
Här är den länken:
http://www.vitaviva.com/store/health/healthproblems/article.aspx?ln=sv&articleid=81&tab=7&print=1

Nästa länk hittade jag på www.klokast.se och den handlar om en lite annorlunda behandlingsmetod. Jag tror att urinterapi fungerar efter att ha läst en hel del om det. Däremot vet jag inget om vad det kan göra för just endometrios. Nån som har lust att prova och återkomma med feedback? :-p
Här är den länken:

http://www.klokast.se/Nyhet/Maj03.html

Man får scrolla ner en bit tills man kommer till "Brev om endometrios".
Vill man läsa mer om urinterapi så kan man hitta information på t.ex.

http://www.klokast.se/siem/Bonet.html eller
http://nexus.vishet.se/art1999/urinterapi.htm

Eller bara googla på ordet. Finns hur mycket information som helst.
Äckligt? Döm själva. :-)
Om jag visste att det fungerade skulle jag säkert prova. Men innan man vet det?

Det kommer nog...

dröja ett tag innan jag orkar uppdatera ordentligt med länkarna som utlovat. Just nu går all min kraft åt till jobbet. Orkar inte så mycket annat tyvärr.

Har på senaste tiden hittat ny information om endometrios...

på nätet...
Kors i taket :-)
Väldigt intressanta grejer. Det handlar (såklart) om alternativa behandlingsmetoder. Sitter tyvärr just nu vid en dator där jag inte har tillgång till dessa länkar, men kommer att lägga ut dom så fort jag har ork och tid. En del av grejerna låter riktigt intressanta, en del får man nog ta med en nypa salt... ;-)Det har ju blivit så när man varit sjuk så länge att man surfat sönder sig på ämnet. Känner numera igen de flesta sidor jag kommer till. Tyvärr. Hur är det för er andra med endo? Surfar ni mycket och letar efter hjälp? Har ni provat något/några alternativa vägar? Skriv gärna en kommentar i så fall. Och länka gärna om ni har några intressanta sidor ni vill visa. Förhoppningsvis är det något jag inte redan sett :-D

Kors i taket!

Kors i taket är väl det minsta man kan säga. Idag när jag kom hem låg det ett brev från FK på hallmattan. Jag visste redan innan jag öppnade det vad det var för något: Svaret på min ansökan om högriskskyddet. Det har blivit beviljat. Det har till och med blivit beviljat fram till december 2009! Vilket innebär mer än ett år. Jippie! Nu slipper man trassla med dom mer på ett tag...

Det känns verkligen som en sten föll från mitt bröst. Inte för att man blir friskare av det men man slipper i alla fall det ständigt dåliga samvetet som följer en hela tiden när man blir sjuk...

För sjuk blir jag ju - hela tiden. Idag var i och för sig lindrigt på jobbet och jag mår fortfarande hyfsat ok. Hoppas att det håller i sig. Har ju provat att äta lite anpassad kost och det har verkligen hjälpt. Tyvärr har jag ruggigt dålig karraktär så jag har fuskat emellanåt, med resultat att jag får ont och blir dålig (dåligare)

Men det som är intressant med detta är ju att man samtidigt faktiskt inser att kosten gör skillnad. Nu ska jag surfa vidare och internetshoppa lite. Ha det bra alla (3 st) som läser här! :-D

Endometriossmärtorna är på väg tillbaka...

med stormsteg. Jag vet inte om det stämmer att man påverkas av stress men det verkar inte bättre. Nu närmar sig ju slutet på semestern och jag inser hur jävla jobbigt det kommer att bli igen. Slut på det roliga. Slut på att orka något annat än vara på jobbet. Nu stundar 11 månaders total isolering. Bara umgås med arbetskamrater. Inget ont i det men man mår ju bättre om man träffar lite folk utanför jobbet emellanåt. Men jag vet hur det blir. Halvvägs genom arbetsdagen kan jag ha storslagna planer på vad jag ska göra när jag kommer hem, men när jag väl är hemma är jag så slut att jag inte orkar. Jag har haft ont av och till de sista 2 veckorna nu. Av innebär i och för sig också smärtor eftersom jag alltid känner av värken. Men det är i alla fall lite bättre emellanåt. Men numera vaknar jag på nätterna av smärtor o.s.v.
Trodde nästan att jag var på väg att bli bättre ett tag, men hej vad jag bedrog mig!

Håller jag på att bli deprimerad? (del 2)

Jag fortsätter mitt gnäll idag. Blev inte riktigt klar igår. Har fortfarande värk och allt känns piss. En veckas semester kvar som slutar i bingen. Känns som att jag inte hunnit utnyttja mer än hälften av semestern till det jag ville. En nära vän till mig har ledigt v 44. Kanske kan jag tvinga med henne på en veckas semester då? Eller i alla fall en weekend? Känns som att jag måste ha något att se fram emot om jag ska orka ta mig igenom dessa arbetsveckor i vinter. Kanske man kan hitta en billig sista-minutenresa? Skulle vara skönt med lite sol. Sol och värme har alltid hjälpt mot värken. Vintrarna är ett helvete. När jag blir blöt och kall på jobbet (och det bli man alltid) så gör det ännu mer ont. Tyvärr har jag ju ingen mer semester att ta ut så det får bli tjänstledigt då. Tur att man är en liten hamster och duktig på att knåpa ihop ekonomin. Dessutom gör jag inte av med så mycket pengar när jag jobbar eftersom jag aldrig orkar med några utsvävningar efter jobbet. Det finns visst "fördelar" med att vara sjuk :-D
Sen om jag dessutom klarar av mitt "neverending" projekt att sluta röka så kommer jag att bli skittät. Nåja, lite mer pengar spar man ju i alla fall. Nu ska jag leta solresor. Tipsa gärna om ditt bästa vinterresmål. Måste vara varmt och soligt!

Håller jag på att drabbas av en depression?

Ja, man kan ju undra. Under de 4 år jag har försökt få hjälp mot mina endometriossmärtor så har de flesta läkares favoritfråga varit:


-Känner du dig deprimerad?


Nej, det har jag inte gjort. Men till slut så. Äntligen har de lyckats få mig dit. Jag gissar att det blir så till slut. När värken inte kan botas och man bara bemöts av en massa kvasifrågor och oförstående. När man till slut ger upp. Tvingas inse att läkarna inte har något vidare intresse att hjälpa dig, än mindre förstå dig, utan mest tycker att du är besvärlig och vill ha dig därifrån. Så lösningen heter värktabletter.

Tänk dig att du vaknar en natt med huvudvärk. Riktigt sprängande huvudvärk. Jobbigt va? Du tar en tablett och sover en stund till. Vaknar och huvudvärken är kvar. Usch. Väckarklockan ringer och du går upp. Huvudvärken är kvar. Du ringer jobbet och sjukanmäler dig, tar en tablett till och somnar om. När du vaknar sent på kvällen är huvudvärken kvar. Nu börjar det bli riktigt jobbigt... När det gått en vecka är den fortfarande kvar i oförminskad styrka. Så du går till vårdcentralen, du kan inte jobba med denna sprängande huvudvärk, det känns som om du är på väg att få permanenta hjärnskador. Läkaren skriver ut ett par starka tabletter och skickar hem dig. Måndagen närmar sig och du inser att du måste gå och jobba ändå. Nu har du så ont i huvudet att du kräks... På söndagkvällen ger värken äntligen med sig! Skönt tänker du och somnar, utmattad. När du vaknar på måndagen är värken tillbaka igen - värre än någonsin. Du släpar dig till jobbet. Lyckas på något sätt ta dig igenom arbetsdagen. När du kommer hem somnar du direkt. Utmattad. Du vaknar mitt i natten. Hungrig. Inser att du aldrig hann få i dig nån mat när du kom hem efter jobbet. Men kylskåpet gapar tomt, eftersom du inte orkade handla på vägen hem. Du bestämmer dig för att handla lite mat efter jobbet imorgon när du går hem. Om du orkar...


4 år senare har du fortfarande huvudvärk. Läkarna har fortfarande inte hittat nån medicin som tar död på värken. Ibland har du bara en lättare molande värk, ibland känns det som Djävulen själv sitter inne i skallen och bankar med sin hammare. Men du blir alltjämt ignorerad av läkarna. Tabletter, och frågor om ifall du känner dig deprimerad? På smärtkliniken där de verkligen "tar tag i värkproblematik och utrededer" får du till sist höra:


- Ja, du får nog lära dig leva med smärtan..

Din man börjar tröttna på ditt ständiga pipande om att du har ont i huvudet, det gör föresten dina vänner också. Så du biter ihop och låtsas som att allt är bra igen. Jobbar på som vanligt. Ökar på dosen av värktabletter. Börjar sporta. Biter ihop. Bestämmer dig för att orka ännu mer. Bli en ubermänniska. Du har ju inte ont. Du har ju fått tabletter. Enligt läkarna är det ju bara en vanlig huvudvärk. Du gasar på - full fart. Rakt in, rakt in... i väggen?

Plötsligt märker du att du inte riktigt kan ta till dig det läkarna säger när de pratar om hur du ska förhålla dig till din "värkproblematik". Plötsligt när du sitter där känner du hur det kokar i skallen på dig när du tvingas lyssna på deras rappakalja om och om igen. Du har ju hört det förut.


Till ingen nytta. Värken är kvar och du tvingas fortfarande upp klockan 5 om morgnarna för att släpa dig till jobbet. Det sociala livet ligger på is. Du orkar inte. Kanske nån väninna kan komma på besök medans du ligger nerbäddad i soffan? (Hur kul är det) Samlivet ska vi bara inte tala om... (enligt läkaren kan du ta dubbel dos värktabletter innan samlag - låter väl käckt)


Du gör bara det nödvändigaste (läs: det du tvingas till för överlevnad)

Jobbar
Städar
Tvättar
Lagar mat/diskar
Betalar räkningar

Däremellan så antingen ligger du och försöker vila bort din huvudvärk eller så sover du...

Ja, vad tror ni? Kan man bli deprimerad om livet plötsligt ser ut så här?


Jag har haft semester ett par veckor nu, och plötsligt orkar jag göra allt det där som jag inte orkar när jag jobbar. Umgås med vänner, åka in till stan och shoppa, laga mat, bada, sola. Fördelen med semester är att det gör inget om jag blir trött och får ont. Jag kan vila när jag vill. När jag dessutom inte slavar 8 timmar om dagen så har jag haft mindre ont. Men nu närmar det sig sitt slut... In i gruvan igen. Stick huvudet i sanden. Nu ska jag leva i mörker 11 månader tills nästa semester. Är jag på väg att bli deprimerad?

Ja, jag tror det...

*vågar knappt publicera detta gnäll, men gör det ändå*
:-D

Vad är det för fel på folk...

kan man ju undra...

Har en annons ute angående en motorcykel till salu. Hittills har jag fått 2 svar...

Ena killen har svarat och berättar att han redan har köpt en hoj, men är intresserad av hur vissa detaljer på min funkar?

Nästa frågar om jag vill byta hojen mot en bil fastän det klart och tydligt står: inga byten.

*Grrr*

Varje gång det kommer ett mail hoppas man ju i sin enfald att det ska vara nån som är intresserad av det som står i annonsen...

Är detta ett vanligt fenomen tro? Kanske kommer det snart riktigt knäppa mail? :-o

Så... vill du köpa en hoj?

Hör av dig!

Annars, lämna mig i fred! :-D

Äntligen...

är jag klar med allt pappersarbete som det inneburit att ansöka om mitt högriskskydd! Var på jobbet igår och lämnade in de sista papprena så chefen kunde skriva under. Ringde även FK och dubbelkollade så att jag är säker på att jag gjort rätt. Hon som har hand om mitt ärende var väldigt trevlig och vi pratade en hel del. Det framkom då att en av hennes väninnor har endometrios, så hon var väl insatt i vad det innebar. Snacka om flax! Skönt att man har fått en handläggare som faktiskt vet vad det är man lider av. Kanske blir lite lättare då? Man kan ju alltid hoppas! För er som läser min blogg och undrar över vad högriskydd innebär, eller själva funderar på att ansöka efter min inspirerande (?) story om hur "enkelt" det är kan ni titta närmare på informationen som finns här: http://www.forsakringskassan.se/fakta/sarskilt_hogrisk/?page=/privatpers/funktionshi

Nu gäller det bara att man får ansökan godkänd också. Skulle ju kännas trevligt efter att man har hållit på med det här sen den 22:a maj. Man kan ju få avslag...

*Håll tummarna*

Har ni frågor angående detta så svarar jag gärna efter förmåga.

:-)

Vem läser min blogg...

undrar man ju ibland. Jag kan ju se på besöksräknaren att folk är inne här och läser varje dag, men det är dåligt med kommentarer tyvärr... :-p
Var inte så rädda för att kommentera, det är bara kul att se att någon varit här. Är du lite smart kan du ju samtidigt göra lite reklam för din egen blogg (om du har någon) genom att länka. Så...
våga kommentera!

Döm om min...

förvåning när jag sitter i telefonkö till försäkringskassan så kommer posten neddimpandes. Jag ser direkt kuvertet - det är från FK! Så jag slapp vänta. Igen. Jag slapp tjata. Igen. Nu har jag postat papprena som min läkare skall fylla i för att jag ska kunna få mitt högriskskydd godkänt. Får se hur lång tid det tar innan något händer denna gång.

Semesterdagarna...

rusar iväg och jag har fortfarande inte fått de papper från FK som de påstår att de skickade den 23:e juli. Skandal. Hade hoppats på att lyckas få åtminstone ansökan om högkostnadsskyddet klar under semestern, men det verkar lönlöst. Hur svårt kan det vara att skicka ett papper? Att man ska behöva ligga på hela tiden och ringa dom så fort man gör ett moment i sin ansökan för att dubbelkolla att de verkligen gör sin del av vad de ska känns som ett hån med tanke på deras krav på motprestationer. Jag har nu på min semester tvingats ringa till dom minst 5 ggr (med telefonköer och allt vad det innebär) + plus att jag har varit tvungen att gå upp på jobbet 2 ggr för att få papper som tydligen behövs för "kompletterande uppgifter" som inte nämndes från start. Och ännu har de inte lyckats få fram det där jävla papperet! Vilket alltså innebär ytterligare telefonsamtal och telefonköer innan jag kan koppla av. Sen ska man bara vänta på att få ansökan avslagen...

Hur fan ska man lyckas ringa dom igen och hålla en trevlig ton? Om jag säger det jag egentligen vill säga kanske jag får en jättelång semester...

*Man måste vara frisk för att orka vara sjuk*

Jag kan inte mer än...

förklara hur jag känt och om jag är den felande be om ursäkt. Tänker på dig, men tänker inte störa dig när du tänker ;-)

En vecka av semestern har passerat..

och 12 dagar sen koniseringen. Det har känts okej. Jag har både badat och haft rajtantajtan utan större katastrof :-p så det verkar som min läkare hade rätt. Det är nu 5 veckor av min semester kvar och jag har drabbats av lite semesterstress. Idag vaknade jag kl 10 och var skittrött. Hade planer på att åka in till stan och köpa en bikini men orkade inte. Masade mig ner och köpte cigg vid 11 snåret. Vid fiket satt lite polare så jag blev kvar ett par timmar där i solgasset. 2 av dom skulle på en liten dagsutflykt till Torekällberget så jag hakade på. Det var ganska nice att knapa runt och kolla där. Avslutade med en glass på fiket där. Men imorrn då jäklar, då ska jag in till stan och hitta bikini. Måste ju ha något att bada i medans det är badväder.

Sover och sover...

och sover...

Semestern min började i måndags och jag har i princip sovit sen dess. Börjar bli lite bekymrad nu. Man ska ju göra grejer på semestern... Har försökt att ställa väckarklockan för att komma upp på morgonen men vaknar inte ändå :-(

I morse hade både väckarklockan och försäkringskassan ringt utan att kunna rubba min skönhetssömn... Ringde tillbaka till FK när jag vaknade. Det var gällande mitt högkostnadsskydd. Min läkare vill ha en skriftlig begäran av FK för att skicka papper angående min sjukdom. Som han sa:

- Det är inte för att jävlas med dig...

(underförstått: utan med försäkringskassan)

Jag tror att många läkare har tröttnat på FKs beteende. De ställer diagnoser på patienter och sedan avslås patientens ansökan som ogiltig av deras s.k förtroendeläkare...

Hörde förresten en ganska (tragi)komisk grej för ett tag sen angående detta. På ett radioprogram var det men jag har fått det återberättat av den som lyssnade. Det gällde en man i 55-års ålders om har jobbat hela sitt liv som skogsarbetare. Han har nu en totalförstörd rygg och kan inte jobba mer. Värken han har sprider sig ut i både armar och ben. Hans läkare hade yrkat på förtidspension eftersom han är totalt utsliten och dessutom i en ålder då omutbildning inte är aktuellt. Försäkringskassan avslog såklart så det stod härliga till! I radioprogrammet intervjuas en av de ansvariga för avslaget. En läkare i 40 års ålder. Reportern frågar om läkaren själv har haft ryggsmärtor. Om han ens kan förstå vad det innebär, och om han själv någonsin har utfört kroppsarbete och ens förstår vad det innebär?

Och här kommer svaret:

- Ja, självklart. Jag brukar hjälpa min fru med trädgårdsarbete på helgerna så jag vet visst vad det innebär.

Ridå!

Endometrios och ilska...

finns det ett samband tro? Läste nyligen en rapport om endometrios där det stod något om det. Har tyvärr glömt ordagrant vad som stod. Jag har visserligen en Leonova hormonspiral och käkar minipiller (Provera) så det kan ju vara hormonerna som är skulden till min ilska men jag tvivlar. Jag är så arg. Arg! Jag är jättearg. Oftast tar sig min ilska uttryck på jobbet där det faktiskt finns fog för att bli förbannad (både min chef och arbetsledare är det närmsta en idiot man kan komma) men jag kan även tända till privat. Senaste veckan på jobbet var jag i "toppform". Riktigt riktigt arg. Det kokar. Det bubblar. Håller man på att bli vansinnig kanske?

Och vad ska hända nu när jag har 6 veckors semester? :-D

Ilskan måste ju ut nånstans. Vad beror det på? Är det den ständiga värken? Bristen på mediciner som hjälper? Den ständiga förnedringen att gråta hos läkare som inte tar en på allvar? Jag vet faktiskt inte. Vad tror du? Känner du igen dig? Kommentera gärna!

*arg arg arg*

Puffar återigen för vår namninsamling...

angående endometriossjuka. Namninsamlingen är snart slut och har bara sorgliga 350 underskrifter. Men vi är ju fler än så. Eller hur? Hjälp till nu! Se till att göra din röst hörd. Skriv under. Kommentera även gärna. Om du redan har skrivit under så hjälp till att sprida den per mail och på din hemsida etc. I skrivande stund har vi exakt 351 underskrifter. Hjälp till nu så får vi se om vi inte kan få några till! Länken till namninsamlingen finns till höger i bloggen, eller så går du in här: http://www.namninsamling.com/site/get.asp?endometrios

Utdrag ur namninsamlingen:

Det är dags att läkarkåren börjar ta endometrios på allvar nu.
Det är dags att försäkringskassan börjar ta endometrios på allvar nu.
Det är dags att det ges ekonomiskt anslag till mer forskning.
Endo är inte lite mensvärk. Det går inte över med ”ett varmt bad”.
Sedan den 1 oktober 2007 finns rekommendationer, beslutsstöd kallat, för läkare och Försäkringskassans handläggare när det gäller sjukskrivning och sjukpenning.
I dag finns det beslutstöd för ett hundratal diagnoser. Men för endometrios – den TREDJE vanligaste kvinnosjukdomen finns det inga direktiv. Endometrios är en fruktansvärd sjukdom som måste få en riktig sjukdomsstämpel!Vi vägrar att fortsätta lida i det tysta längre. 5-10% av alla kvinnor i Sverige har lidit i det tysta länge nog. Nu höjer vi våra röster.Skriv på du också.

Uppdaterar fastän jag egentligen inte har ork till det...

Är så jävla ledsen. Tyvärr är det inget jag kan skriva om här för det är för privat. Har ju bestämt mig för att hålla bloggen ganska opersonlig. Mammografin gick i alla fall bra. Det gör inte ont kan jag ju nu meddela för de som tror det. Eller ja lite, men inte så farligt som en del skräckhistorier... Sjuksköterskan var så trevlig. Doktorn var också helt okej. Jag var glad i flera timmar efteråt. Visste inte ens att ett läkarbesök kunde vara så "trevligt" i brist på bättre ord. Först kände hon igenom bröstet sen gjorde hon mammografin. Efter det fick jag vänta en stund medans doktorn tittade på bilderna. Sen fick jag komma in till doktorn och han gjorde även ett ultraljud. Ingenting. Jag fick grönt ljus direkt. Fan va skönt! :-D Sjuksköterskan sa även att jag borde sluta röka (jag vet!) på grund av alla hormoner osv är det risk för tex en propp. Dessutom är det ju knappast smart när man dessutom haft cellförändringar. Hon tog upp det på ett så himla bra sätt dessutom. Inte som en del läkare som bara retar upp en när de närmar sig den där (öm tå?) känsliga frågan...
Hon rekommenderade till och med en bra hypnositör som hon själv fått hjälp av. Ganska okonversionellt att nån inom sjukvården rekommenderar nåt sånt. Jag fick hans namn och surfade genast på hans hemsida när jag kom hem. Ska nog ge det ett försök. Helt otroligt egentligen vad man kan hitta grejer på nätet. Här ligger den hemsida jag hittade honom på i alla fall: http://hem.passagen.se/ordbruket/hypnosenfangargrunproblemet.htm

Nyss hemkommen från mammografin...

Jag kom just hem. Är helt slutkörd. Ska sova en stund och sen återkommer jag och berättar hur det var. Sov inte så mycket i natt för jag var nervös som fan :-(

Koniseringen avklarad mammografin kvar...

Låter man som en hypokondriker? :-D
Ja man önskar ju att det var det man var, men nu är det ju inte så tyvärr. Imorgon bitti har jag tid för mammografi. Är skitnervös och hoppas att det ska vara över snabbt. Inte nervös för mammografin som sådan men nervös för hela grejen. Det känns som om det varit för mycket på senaste tiden... Jag hoppas att man kan få nån typ av halvhjärtat besked redan imorgon så man kan få lite oro stillad. Orkar inte vänta på besked. Orkar inte oroa mig mer. Orkar inte vara nervös.

Nu har jag genomfört min konisering...

Kom hem för ett par timmar sen. Jag har ont, men inte så ont. Ingreppet som sådant gjordes polykliniskt och utan bedövning. Gjorde det ont? Ja, men inte outhärdligt. Enligt min gyn kan jag leva på som vanligt. Det är även ok att bada, ha sex osv sa han. Jag är förvånad. Trodde det var värre om man tänker på det man läst. Han sa att det kunde hända att jag blöder om jag har sex, men att det inte är farligt tex. Jag har beslutat mig för att lägga det negativa tankarna åt sidan och lita på honom i detta fall. Hans "deal" låter bättre än det jag läst på nätet. Jag har ju semester nu. Vill ju knappast sitta inne i oro för bakterier :-p
Direkt efter han hade bränt mig kändes ingenting, men just nu känns det att nån varit där och joxat. Har ringt och sagt att jag inte kommer till jobbet imorrn och på fredag. Känns lite kymigt för jag är ju inte döende direkt, men å andra sidan har jag inte ork att kämpa mig igenom 2 dagars smärtor och sen bli liggande på semestern... Det lär jag säkert bli i alla fall :-p

Så var det dags....

att göra min konisering. Ingreppet som inte kommer påverka mig någonting. Ingreppet som jag kan jobba och leva som vanligt direkt efter. Man får ju hoppas att det stämmer. Min semester börjar ju om två dar så det skulle ju vara skönt om man inte påverkas alls. Hoppas att allt jag läst på nätet bara är ljug...
*arg, bitter och ironisk idag*

Så har man i princip...

sovit bort en hel helg. Varför blir man bara tröttare och tröttare ju mer sömn man får? Man borde ju bli piggare? Tänker alltid på fredagen att om jag sover ut på lördag så kommer jag bli pigg. Sen blir jag bara tröttare och tröttare. Kan man vara lite utarbetad tro? Semester snart i alla fall :-)
Ska jobba halva veckan, sen ska jag till sjukhuset och göra min konisering mitt i veckan. Tveksamt om jag går tillbaka till jobbet efter den. Kanske sjukskriver mig fram till semestern... Två dagar efter koniseringen ska jag på mammografin. Så det är ju inte direkt kul grejer man har framför sig innan semestern. Har ansökt om pass också som jag måste hinna försöka hämta ut nånstans mitt i veckan mellan läkarbesök, tvätt, jobb och allt annat. Det känns som en lång upploppssträcka fram till semestern just nu. *pjuh*
Återkommer efter jag gjort koniseringen och uppdaterar om hur det var i alla fall. Om inte innan.

Igår ringde en människa...

från Försäkringskassan upp mig. Jag har försökt få tag i dom i över en vecka nu angående mitt högriskskydd. Ansökan om det skickade jag in för över en månad sen Alltid samma svar:
-Jamen då ringer nån från ditt lokalkontor upp dig inom max 48 timmar.
-Jaha, det sa ni ju sist också...
-När var det då?
-Det var 48 timmar sen...

Och så där har det hållit på. Tills igår då hon äntligen ringde upp. Jag har plats nummer 21 i kön för ärenden som ligger under behandling. Sen fattades det tydligen papper från mig också. De vill ha en intyg från min chef och papper på hur många sjuktillfällen jag har haft under året. Sen vill de ha ett intyg från min läkare att jag har endometrios och är sjuk. Jag sa att jag skulle fixa det i mitten på månaden då jag ändå ska in för koniseringen. Jag kunde inte låta bli att ifrågasätta varför det behövdes ett nytt intyg då jag redan har haft högriskskydd ett år innan.
-Jamen du kan ju ha blivit frisk.
-Men endometrios är ju obotbart
- Ja men det kan ju ha blivit ändrade förhållanden...

Då löser väl problemet sig självt i så fall? Då sjukskriver man sig väl inte? :-o
Jag önskar att jag "blev frisk".

Nu har jag fått en tid...

för mammografi. Det gick himla snabbt. Om 2 veckor får jag komma dit. Ska bli skönt att få det här ur världen.

Så har jag då äntligen...

varit iväg och fått en remiss. Hälften av jobbet gjort i alla fall. :-D
På måndag skall jag ringa och försöka få en tid så snabbt som möjligt på mammografi. Just när jag kom ut från läkaren kändes det hemskt, nu känns det lite bättre. Jag tror jag har förnekat faktum ett tag men nu tar jag ju i alla fall itu med det. Att det kändes jobbigt just när jag kom ut från läkaren kan ju också bero på att han är en av de mest osympatiska människor jag mött. Det är min husläkare. (ska byta!)
Jag förstår faktiskt inte ens varför jag tvunget skulle dit för att få en remiss? Undersökningen tog max 2 minuter. Han inledde samtalet med att säga: -Ja din mamma har ju haft bröstcancer...
(Förvisso men hon fick den när hon var över 70)
Han kände på bröstet mindre än vad jag själv har gjort och konstaterade: - Ja, det är en knöl där.
-Jo jag vet...
Sen säger människan följande:
-Ja, när knölen ligger här är det oftast ingen fara (pekar) men om den ligger typ här (pekar igen) så brukar det vara värre...
Självklart pekar han just där min knöl sitter.
Jag frågade om han vågade sig på att säga vad han trodde, men "det varken vågade eller kunde han."

Jaså? Men skrämma upp mig lite extra det vågade han sig på i alla fall. Hela undersökningen kändes på det hela taget onödig. Han konstaterade att jag hade en knöl.
Det visste jag redan...
Sen skrämde han upp mig lite extra.
Som om det behövdes...


Sen var det dags att åka tillbaka till jobbet.

En remiss till mammografin...

krävs visst för att bli undersökt. Så nu har jag bokat tid imorgon. Usch, jag är så nervös så jag mår illa. Och det är ändå bara till husläkaren jag ska då, för att få remissen. Jag tyckte det var nog med elände när jag fick reda på att cellförändringarna var på allvar. Då bet jag ihop och tänkte att det här klarar man väl av. Men nu är det ännu ett orosmoln på himmelen. Känns som att det börjar bli svårt att bita ihop och se glad ut. Endometriosen och värken som man piper över i vanliga fall är ett minne blott (även om den finns där). Nu har tankarna på vad som (eventuellt) växer i mitt bröst tagit över. Hoppas hoppas hoppas att jag får en tid snabbt när jag har fått remissen. Vill nån gång hinna känna att jag kan andas ut. Snart börjar ju semestern och det skulle vara skönt om man kunde få ägna den åt att bara må bra. Det är i alla fall vad jag hoppas på just nu.