.JPG)
Ja, så känns det faktiskt just nu. Hur ska man orka? Ska man orka?
Jag har varit sjuk sen jag fick min diagnos för 4 år sen. Efter titthållsoperationen då 3 cystor (varav en sprucken) tillsammans med ena äggledaren som också togs bort, har jag bara blivit sämre. Enligt läkare ska jag ju nu vara frisk.
”Du har ju blivit opererad”
Men jag är inte frisk. Ledsen att jag gör er besvikna. Ledsen att jag är besvärlig. Ledsen att jag är sjuk.
Men det är ju knappast mitt fel. Varför känns det då så? Som om jag borde skämmas? Rycka upp mig?
Ja, jag vet inte. Kan det bero på läkarkårens inställning till endometrios? Bristen på kunskap och engagemang hos de flesta av läkarna? Det är inte bara ”lite mensvärk”. Det är värre än så. Lite mensvärk hade jag kunnat leva med. Men att ständigt leva med en förlamande trötthet och smärta, växlande med feber, illamående och sömnrubbningar börjar ta ut sin lott. Jag är eller var kanske man ska säga i utmärkt kondition innan jag blev sjuk. Var aldrig sjukskriven, jobbade jämnt. Sportade och var aktiv på alla de sätt. Jag är inte lat!
Jag försöker jobba men orkar inte hela vägen fram. En människa kan bara driva sig själv till en viss gräns, sen går det inte längre. Det är därför jag sjukskriver mig så ofta. För jag orkar inte mer. Varken med eller utan värktabletter. Som mitt liv ser ut önskar jag ingen. Jag jobbar och sover. Jobbar och sover. Inget annat. Förutom det mest nödvändiga då: Handla mat. Tvätta. Städa. Diska. Och så skriver jag ju här. Men just nu är till och med det jobbigt. Gör ont när jag sitter här. Vill bara lägga mig med en värmedyna under ryggen...
Förr hade jag alltid massa kul för mig, men nu orkar jag inte. Sover eller vilar hellre. Vill poängtera att det är inte en depression jag har.
Vet att det kan låta som det med allt sovande. Men det är för att jag inte orkar efter jobbet. När jag är ledig orkar jag oftast lite mer. Då är jag genast en annan person. Jag gillar att umgås med folk, festa, shoppa – you name it! Det är bara det att jag inte orkar det efter att ha genomlidit en 8 timmars helvetesdag. Jag orkar ju knappt handla hem mat efter jobbet. Hur har ni andra det med er endometrios? Är det likadant för er? Skriv gärna en rad i gästboken…
Jag har varit sjuk sen jag fick min diagnos för 4 år sen. Efter titthållsoperationen då 3 cystor (varav en sprucken) tillsammans med ena äggledaren som också togs bort, har jag bara blivit sämre. Enligt läkare ska jag ju nu vara frisk.
”Du har ju blivit opererad”
Men jag är inte frisk. Ledsen att jag gör er besvikna. Ledsen att jag är besvärlig. Ledsen att jag är sjuk.
Men det är ju knappast mitt fel. Varför känns det då så? Som om jag borde skämmas? Rycka upp mig?
Ja, jag vet inte. Kan det bero på läkarkårens inställning till endometrios? Bristen på kunskap och engagemang hos de flesta av läkarna? Det är inte bara ”lite mensvärk”. Det är värre än så. Lite mensvärk hade jag kunnat leva med. Men att ständigt leva med en förlamande trötthet och smärta, växlande med feber, illamående och sömnrubbningar börjar ta ut sin lott. Jag är eller var kanske man ska säga i utmärkt kondition innan jag blev sjuk. Var aldrig sjukskriven, jobbade jämnt. Sportade och var aktiv på alla de sätt. Jag är inte lat!
Jag försöker jobba men orkar inte hela vägen fram. En människa kan bara driva sig själv till en viss gräns, sen går det inte längre. Det är därför jag sjukskriver mig så ofta. För jag orkar inte mer. Varken med eller utan värktabletter. Som mitt liv ser ut önskar jag ingen. Jag jobbar och sover. Jobbar och sover. Inget annat. Förutom det mest nödvändiga då: Handla mat. Tvätta. Städa. Diska. Och så skriver jag ju här. Men just nu är till och med det jobbigt. Gör ont när jag sitter här. Vill bara lägga mig med en värmedyna under ryggen...
Förr hade jag alltid massa kul för mig, men nu orkar jag inte. Sover eller vilar hellre. Vill poängtera att det är inte en depression jag har.
Vet att det kan låta som det med allt sovande. Men det är för att jag inte orkar efter jobbet. När jag är ledig orkar jag oftast lite mer. Då är jag genast en annan person. Jag gillar att umgås med folk, festa, shoppa – you name it! Det är bara det att jag inte orkar det efter att ha genomlidit en 8 timmars helvetesdag. Jag orkar ju knappt handla hem mat efter jobbet. Hur har ni andra det med er endometrios? Är det likadant för er? Skriv gärna en rad i gästboken…
