här på bloggen. Just nu har jag lite bloggtorka och problem med att överhuvudtaget orka blogga. Är ju tillbaka på jobbet igen. Så nu är man ju i det närmsta tömd på energi. :-(
För ett tag sen så läste jag en annan endo-tjejs historia på ett forum och frågade henne om det var ok att publicera den på min blogg. Hennes historia finns här:
http://endometriosbloggen.blogspot.com/2008/05/nr-man-tror-att-man-har-det-vrst.html
Så nu efterlyser jag fler "storys". Du kan skriva i kommentarsfältet, (så kan jag kopiera och spara utan att publicera "kommentaren") eller maila. Jag vill höra hur ni upplever sjukvården, hur ni blivit bemötta o.s.v
När jag har fått ihop tillräckligt många storys så publicerar jag dom här. Tycker det kan vara spännande att jämföra erfarenheter. Så snälla skriv!
1 kommentar:
Jag blev diagnostiserad efter en titthålsoperation i maj 2004, då var jag sjutton år - bara ett barn, och får veta att jag har en obotlig sjukdom som ger mig 15-30% chans att få barn i framtiden. SJUTTON ÅR! Min värld gick under - inte nog med att jag mådde riktigt dåligt och hade sjukt ont, jag skulle "straffas" med barnlöshet också... På kvinnokliniken har jag tillbringat ett antal dagar och nätter varje gång jag hade mens, för atta få hjälp då jag behövde, samt smärtstillande som ibland och ibland inte hjälpte. På HC samt sjukhuset fick jag riktigt dåligt bemötande, faktiskt. "Det är bara mensvärk", men på kvinnokliniken (kk) var sjuksköterskorna fantastiska. Jag har aldrig kännt mig så speciell och faktiskt omtyckt och förstådd! På kk har jag alltid fått hjälp direkt då jag kommer in, jag har haft en snabbnummer att ringa medan jag åker in till kliniken så de kan vara redo att ta emot mig. Stor plus till dem! I två år hade jag itne problem, tack vare homeopatmedicin (kanske bara socker, men det fungerade för mig!) och fick besvär igen efter de två åren utan symptom, berättade på sjukhuset om homeopatmedicinen och blev helt idiotförklarad, de kallade mig "lurad" och att då kanske det itne var en sjukdom från första början, för "sån hokuspokus fungerar inte". Värdelöst. Har nu itne haft problem förrän en måad sen och HC vill itne hjälpa mig för att jag har normala värden osv. Ringde kk i dag och de rasade starkt över hur de bahandlat mig på HC, gav mig numret till HC's barnmorska och sa åt mig att kräva hjälp. Grejen är nu att jag inte vet om det är sjukdomen som spökar, eller om det är cellförändringar. Båda alternativen gör mig livrädd.
Skicka en kommentar