En remiss till mammografin...

krävs visst för att bli undersökt. Så nu har jag bokat tid imorgon. Usch, jag är så nervös så jag mår illa. Och det är ändå bara till husläkaren jag ska då, för att få remissen. Jag tyckte det var nog med elände när jag fick reda på att cellförändringarna var på allvar. Då bet jag ihop och tänkte att det här klarar man väl av. Men nu är det ännu ett orosmoln på himmelen. Känns som att det börjar bli svårt att bita ihop och se glad ut. Endometriosen och värken som man piper över i vanliga fall är ett minne blott (även om den finns där). Nu har tankarna på vad som (eventuellt) växer i mitt bröst tagit över. Hoppas hoppas hoppas att jag får en tid snabbt när jag har fått remissen. Vill nån gång hinna känna att jag kan andas ut. Snart börjar ju semestern och det skulle vara skönt om man kunde få ägna den åt att bara må bra. Det är i alla fall vad jag hoppas på just nu.