Är så jävla ledsen. Tyvärr är det inget jag kan skriva om här för det är för privat. Har ju bestämt mig för att hålla bloggen ganska opersonlig. Mammografin gick i alla fall bra. Det gör inte ont kan jag ju nu meddela för de som tror det. Eller ja lite, men inte så farligt som en del skräckhistorier... Sjuksköterskan var så trevlig. Doktorn var också helt okej. Jag var glad i flera timmar efteråt. Visste inte ens att ett läkarbesök kunde vara så "trevligt" i brist på bättre ord. Först kände hon igenom bröstet sen gjorde hon mammografin. Efter det fick jag vänta en stund medans doktorn tittade på bilderna. Sen fick jag komma in till doktorn och han gjorde även ett ultraljud. Ingenting. Jag fick grönt ljus direkt. Fan va skönt! :-D Sjuksköterskan sa även att jag borde sluta röka (jag vet!) på grund av alla hormoner osv är det risk för tex en propp. Dessutom är det ju knappast smart när man dessutom haft cellförändringar. Hon tog upp det på ett så himla bra sätt dessutom. Inte som en del läkare som bara retar upp en när de närmar sig den där (öm tå?) känsliga frågan...
Hon rekommenderade till och med en bra hypnositör som hon själv fått hjälp av. Ganska okonversionellt att nån inom sjukvården rekommenderar nåt sånt. Jag fick hans namn och surfade genast på hans hemsida när jag kom hem. Ska nog ge det ett försök. Helt otroligt egentligen vad man kan hitta grejer på nätet. Här ligger den hemsida jag hittade honom på i alla fall: http://hem.passagen.se/ordbruket/hypnosenfangargrunproblemet.htm
2 kommentarer:
Sänder en tanke,några ord och en kram...Du är inte ensam..man stressar runt i tillvaron och dom flesta "orkar" inte ta sig tid med att stanna upp och bry sig om sina medmänniskor.. och så länge dom är friska och krya själva så är det ju så bra så..men det kan komma en dag då hälsan sviker och då kanske det inte finns nån som "orkar" lyssna och stötta dom..ge inte upp håll hoppet uppe..tillåt dig att vara ledsen ibland och gör saker som får dig att må bra..efter regn kommer sol heter det ju./**stor kram**/ Camilla!
Tyvärr var jag inte ute och svirade och hade minnesluckor från det. Har svårt med sömnen och fått propavan. Får såna biverkningar att jag håller på att bli galen, myrkrypningar, ångest, oro, mardrömmar... Hade även en annan insomnningstablett, Zopiklon, som jag tog för att få somna och slippa biverkningarna, så det blev väl för mycket antar jag, jag kunde inte somna men levde som i ett töcken ett par timmar innan jag somnade av utmattning. Där av minnesluckorna... Hur obehagligt som helst...
Hoppas du mår bättre, även om du inte kan berätta vad du var så ledsen för, men jag tänker på dig... Du är en otroligt stark människa som kommer att klara dig igenom dessa prövningar som du utsätts för just nu!!! Tag hand om dig vännen!!!
Skicka en kommentar