måndag 28 juli 2008

En vecka av semestern har passerat..

och 12 dagar sen koniseringen. Det har känts okej. Jag har både badat och haft rajtantajtan utan större katastrof :-p så det verkar som min läkare hade rätt. Det är nu 5 veckor av min semester kvar och jag har drabbats av lite semesterstress. Idag vaknade jag kl 10 och var skittrött. Hade planer på att åka in till stan och köpa en bikini men orkade inte. Masade mig ner och köpte cigg vid 11 snåret. Vid fiket satt lite polare så jag blev kvar ett par timmar där i solgasset. 2 av dom skulle på en liten dagsutflykt till Torekällberget så jag hakade på. Det var ganska nice att knapa runt och kolla där. Avslutade med en glass på fiket där. Men imorrn då jäklar, då ska jag in till stan och hitta bikini. Måste ju ha något att bada i medans det är badväder.

onsdag 23 juli 2008

Sover och sover...

och sover...

Semestern min började i måndags och jag har i princip sovit sen dess. Börjar bli lite bekymrad nu. Man ska ju göra grejer på semestern... Har försökt att ställa väckarklockan för att komma upp på morgonen men vaknar inte ändå :-(

I morse hade både väckarklockan och försäkringskassan ringt utan att kunna rubba min skönhetssömn... Ringde tillbaka till FK när jag vaknade. Det var gällande mitt högkostnadsskydd. Min läkare vill ha en skriftlig begäran av FK för att skicka papper angående min sjukdom. Som han sa:

- Det är inte för att jävlas med dig...

(underförstått: utan med försäkringskassan)

Jag tror att många läkare har tröttnat på FKs beteende. De ställer diagnoser på patienter och sedan avslås patientens ansökan som ogiltig av deras s.k förtroendeläkare...

Hörde förresten en ganska (tragi)komisk grej för ett tag sen angående detta. På ett radioprogram var det men jag har fått det återberättat av den som lyssnade. Det gällde en man i 55-års ålders om har jobbat hela sitt liv som skogsarbetare. Han har nu en totalförstörd rygg och kan inte jobba mer. Värken han har sprider sig ut i både armar och ben. Hans läkare hade yrkat på förtidspension eftersom han är totalt utsliten och dessutom i en ålder då omutbildning inte är aktuellt. Försäkringskassan avslog såklart så det stod härliga till! I radioprogrammet intervjuas en av de ansvariga för avslaget. En läkare i 40 års ålder. Reportern frågar om läkaren själv har haft ryggsmärtor. Om han ens kan förstå vad det innebär, och om han själv någonsin har utfört kroppsarbete och ens förstår vad det innebär?

Och här kommer svaret:

- Ja, självklart. Jag brukar hjälpa min fru med trädgårdsarbete på helgerna så jag vet visst vad det innebär.


Ridå!

måndag 21 juli 2008

Endometrios och ilska...

finns det ett samband tro? Läste nyligen en rapport om endometrios där det stod något om det. Har tyvärr glömt ordagrant vad som stod. Jag har visserligen en Leonova hormonspiral och käkar minipiller (Provera) så det kan ju vara hormonerna som är skulden till min ilska men jag tvivlar. Jag är så arg. Arg! Jag är jättearg. Oftast tar sig min ilska uttryck på jobbet där det faktiskt finns fog för att bli förbannad (både min chef och arbetsledare är det närmsta en idiot man kan komma) men jag kan även tända till privat. Senaste veckan på jobbet var jag i "toppform". Riktigt riktigt arg. Det kokar. Det bubblar. Håller man på att bli vansinnig kanske?


Och vad ska hända nu när jag har 6 veckors semester? :-D


Ilskan måste ju ut nånstans. Vad beror det på? Är det den ständiga värken? Bristen på mediciner som hjälper? Den ständiga förnedringen att gråta hos läkare som inte tar en på allvar? Jag vet faktiskt inte. Vad tror du? Känner du igen dig? Kommentera gärna!


*arg arg arg*

söndag 20 juli 2008

Puffar återigen för vår namninsamling...

angående endometriossjuka. Namninsamlingen är snart slut och har bara sorgliga 350 underskrifter. Men vi är ju fler än så. Eller hur? Hjälp till nu! Se till att göra din röst hörd. Skriv under. Kommentera även gärna. Om du redan har skrivit under så hjälp till att sprida den per mail och på din hemsida etc. I skrivande stund har vi exakt 351 underskrifter. Hjälp till nu så får vi se om vi inte kan få några till! Länken till namninsamlingen finns till höger i bloggen, eller så går du in här: http://www.namninsamling.com/site/get.asp?endometrios

Utdrag ur namninsamlingen:

Det är dags att läkarkåren börjar ta endometrios på allvar nu.
Det är dags att försäkringskassan börjar ta endometrios på allvar nu.
Det är dags att det ges ekonomiskt anslag till mer forskning.
Endo är inte lite mensvärk. Det går inte över med ”ett varmt bad”.
Sedan den 1 oktober 2007 finns rekommendationer, beslutsstöd kallat, för läkare och Försäkringskassans handläggare när det gäller sjukskrivning och sjukpenning.
I dag finns det beslutstöd för ett hundratal diagnoser. Men för endometrios – den TREDJE vanligaste kvinnosjukdomen finns det inga direktiv. Endometrios är en fruktansvärd sjukdom som måste få en riktig sjukdomsstämpel!Vi vägrar att fortsätta lida i det tysta längre. 5-10% av alla kvinnor i Sverige har lidit i det tysta länge nog. Nu höjer vi våra röster.Skriv på du också.

fredag 18 juli 2008

Uppdaterar fastän jag egentligen inte har ork till det...

Är så jävla ledsen. Tyvärr är det inget jag kan skriva om här för det är för privat. Har ju bestämt mig för att hålla bloggen ganska opersonlig. Mammografin gick i alla fall bra. Det gör inte ont kan jag ju nu meddela för de som tror det. Eller ja lite, men inte så farligt som en del skräckhistorier... Sjuksköterskan var trevlig. Doktorn var också helt okej. Jag var glad i flera timmar efteråt. Visste inte ens att ett läkarbesök kunde vara så "trevligt" i brist på bättre ord. Först kände hon igenom bröstet sen gjorde hon mammografin. Efter det fick jag vänta en stund medans doktorn tittade på bilderna. Sen fick jag komma in till doktorn och han gjorde även ett ultraljud. Ingenting. Jag fick grönt ljus direkt. Fan va skönt! :-D Sjuksköterskan sa även att jag borde sluta röka (jag vet!) på grund av alla hormoner osv är det risk för tex en propp. Dessutom är det ju knappast smart när man dessutom haft cellförändringar. Hon tog upp det på ett så himla bra sätt dessutom. Inte som en del läkare som bara retar upp en när de närmar sig den där (öm tå?) känsliga frågan...
Hon rekommenderade till och med en bra hypnositör som hon själv fått hjälp av. Ganska okonversionellt att nån inom sjukvården rekommenderar nåt sånt. Jag fick hans namn och surfade genast på hans hemsida när jag kom hem. Ska nog ge det ett försök. Helt otroligt egentligen vad man kan hitta grejer på nätet. Här ligger den hemsida jag hittade honom på i alla fall: http://hem.passagen.se/ordbruket/hypnosenfangargrunproblemet.htm

Nyss hemkommen från mammografin...

Jag kom just hem. Är helt slutkörd. Ska sova en stund och sen återkommer jag och berättar hur det var. Sov inte så mycket i natt för jag var nervös som fan :-(

torsdag 17 juli 2008

Koniseringen avklarad mammografin kvar...

Låter man som en hypokondriker? :-D
Ja man önskar ju att det var det man var, men nu är det ju inte så tyvärr. Imorgon bitti har jag tid för mammografi. Är skitnervös och hoppas att det ska vara över snabbt. Inte nervös för mammografin som sådan men nervös för hela grejen. Det känns som om det varit för mycket på senaste tiden... Jag hoppas att man kan få nån typ av halvhjärtat besked redan imorgon så man kan få lite oro stillad. Orkar inte vänta på besked. Orkar inte oroa mig mer. Orkar inte vara nervös.

onsdag 16 juli 2008

Nu har jag genomfört min konisering...

Kom hem för ett par timmar sen. Jag har ont, men inte ont. Ingreppet som sådant gjordes polykliniskt och utan bedövning. Gjorde det ont? Ja, men inte outhärdligt. Enligt min gyn kan jag leva på som vanligt. Det är även ok att bada, ha sex osv sa han. Jag är förvånad. Trodde det var värre om man tänker på det man läst. Han sa att det kunde hända att jag blöder om jag har sex, men att det inte är farligt tex. Jag har beslutat mig för att lägga det negativa tankarna åt sidan och lita på honom i detta fall. Hans "deal" låter bättre än det jag läst på nätet. Jag har ju semester nu. Vill ju knappast sitta inne i oro för bakterier :-p
Direkt efter han hade bränt mig kändes ingenting, men just nu känns det att nån varit där och joxat. Har ringt och sagt att jag inte kommer till jobbet imorrn och på fredag. Känns lite kymigt för jag är ju inte döende direkt, men å andra sidan har jag inte ork att kämpa mig igenom 2 dagars smärtor och sen bli liggande på semestern... Det lär jag säkert bli i alla fall :-p

Så var det dags....

att göra min konisering. Ingreppet som inte kommer påverka mig någonting. Ingreppet som jag kan jobba och leva som vanligt direkt efter. Man får ju hoppas att det stämmer. Min semester börjar ju om två dar så det skulle ju vara skönt om man inte påverkas alls. Hoppas att allt jag läst på nätet bara är ljug...
*arg, bitter och ironisk idag*

söndag 13 juli 2008

Så har man i princip...

sovit bort en hel helg. Varför blir man bara tröttare och tröttare ju mer sömn man får? Man borde ju bli piggare? Tänker alltid på fredagen att om jag sover ut på lördag så kommer jag bli pigg. Sen blir jag bara tröttare och tröttare. Kan man vara lite utarbetad tro? Semester snart i alla fall :-)
Ska jobba halva veckan, sen ska jag till sjukhuset och göra min konisering mitt i veckan. Tveksamt om jag går tillbaka till jobbet efter den. Kanske sjukskriver mig fram till semestern... Två dagar efter koniseringen ska jag på mammografin. Så det är ju inte direkt kul grejer man har framför sig innan semestern. Har ansökt om pass också som jag måste hinna försöka hämta ut nånstans mitt i veckan mellan läkarbesök, tvätt, jobb och allt annat. Det känns som en lång upploppssträcka fram till semestern just nu. *pjuh*
Återkommer efter jag gjort koniseringen och uppdaterar om hur det var i alla fall. Om inte innan.

tisdag 8 juli 2008

Igår ringde en människa...

från Försäkringskassan upp mig. Jag har försökt få tag i dom i över en vecka nu angående mitt högriskskydd. Ansökan om det skickade jag in för över en månad sen Alltid samma svar:
-Jamen då ringer nån från ditt lokalkontor upp dig inom max 48 timmar.
-Jaha, det sa ni ju sist också...
-När var det då?
-Det var 48 timmar sen...

Och så där har det hållit på. Tills igår då hon äntligen ringde upp. Jag har plats nummer 21 i kön för ärenden som ligger under behandling. Sen fattades det tydligen papper från mig också. De vill ha en intyg från min chef och papper på hur många sjuktillfällen jag har haft under året. Sen vill de ha ett intyg från min läkare att jag har endometrios och är sjuk. Jag sa att jag skulle fixa det i mitten på månaden då jag ändå ska in för koniseringen. Jag kunde inte låta bli att ifrågasätta varför det behövdes ett nytt intyg då jag redan har haft högriskskydd ett år innan.
-Jamen du kan ju ha blivit frisk.
-Men endometrios är ju obotbart
- Ja men det kan ju ha blivit ändrade förhållanden...

Då löser väl problemet sig självt i så fall? Då sjukskriver man sig väl inte? :-o
Jag önskar att jag "blev frisk".

måndag 7 juli 2008

Nu har jag fått en tid...

för mammografi. Det gick himla snabbt. Om 2 veckor får jag komma dit. Ska bli skönt att få det här ur världen.

lördag 5 juli 2008

fredag 4 juli 2008

Så har jag då äntligen...

varit iväg och fått en remiss. Hälften av jobbet gjort i alla fall. :-D
På måndag skall jag ringa och försöka få en tid så snabbt som möjligt på mammografi. Just när jag kom ut från läkaren kändes det hemskt, nu känns det lite bättre. Jag tror jag har förnekat faktum ett tag men nu tar jag ju i alla fall itu med det. Att det kändes jobbigt just när jag kom ut från läkaren kan ju också bero på att han är en av de mest osympatiska människor jag mött. Det är min husläkare. (ska byta!)
Jag förstår faktiskt inte ens varför jag tvunget skulle dit för att få en remiss? Undersökningen tog max 2 minuter. Han inledde samtalet med att säga: -Ja din mamma har ju haft bröstcancer...
(Förvisso men hon fick den när hon var över 70)
Han kände på bröstet mindre än vad jag själv har gjort och konstaterade: - Ja, det är en knöl där.
-Jo jag vet...
Sen säger människan följande:
-Ja, när knölen ligger här är det oftast ingen fara (pekar) men om den ligger typ här (pekar igen) så brukar det vara värre...
Självklart pekar han just där min knöl sitter.
Jag frågade om han vågade sig på att säga vad han trodde, men "det varken vågade eller kunde han."

Jaså? Men skrämma upp mig lite extra det vågade han sig på i alla fall. Hela undersökningen kändes på det hela taget onödig. Han konstaterade att jag hade en knöl.
Det visste jag redan...
Sen skrämde han upp mig lite extra.
Som om det behövdes...


Sen var det dags att åka tillbaka till jobbet.

torsdag 3 juli 2008

En remiss till mammografin...

krävs visst för att bli undersökt. Så nu har jag bokat tid imorgon. Usch, jag är så nervös så jag mår illa. Och det är ändå bara till husläkaren jag ska då, för att få remissen. Jag tyckte det var nog med elände när jag fick reda på att cellförändringarna var på allvar. Då bet jag ihop och tänkte att det här klarar man väl av. Men nu är det ännu ett orosmoln på himmelen. Känns som att det börjar bli svårt att bita ihop och se glad ut. Endometriosen och värken som man piper över i vanliga fall är ett minne blott (även om den finns där). Nu har tankarna på vad som (eventuellt) växer i mitt bröst tagit över. Hoppas hoppas hoppas att jag får en tid snabbt när jag har fått remissen. Vill nån gång hinna känna att jag kan andas ut. Snart börjar ju semestern och det skulle vara skönt om man kunde få ägna den åt att bara må bra. Det är i alla fall vad jag hoppas på just nu.

onsdag 2 juli 2008

Man är vad man äter...

kan det verkligen vara så lätt? Kan det stämma? Självklart! Kroppen måste ju påverkas av vad man äter. Jag har nu ett tag försökt att ändra min kost. Jag har skött mig ganska så bra. Jag har gått efter Doktor Annika Dahlqvists råd, med en del ändringar som jag tror är rätt för mig. Exempelvis så undviker jag mjölk, även om det enligt henne är ok. Jag dricker alltså mjölk, men inte så mycket. Sen undviker jag för mycket rött kött också. Men det som jag har märkt är bra för mig är att undvika socker och alltför mycket "bukfylla" (kolhydrater).
Helt plötslig är min mage platt igen! :-D Till och med så pass att en av mina väninnor kommenterade det igår. Detta handlar inte (bara) om fåfänga, som säkert alla ni med endometrios förstår, utan vad som hänt är att jag hittills (peppar,peppar) har sluppit en mage som ser ut som en spärrballong och gör ont. Dessutom har magen fungerat som den ska. Därmed inte sagt att jag blivit av med alla mina endosmärtor, men i alla fall ett av problemen har lugnat ner sig.

Igår åt jag glass med grädde och jordgubbar och massor av godis (för att plåga mig själv?)


Och se på fan? Ballongmagen och värken kom som ett brev på posten! :-p


Så... det verkar som om teorin om kostomläggning stämmer. Ska fortsätta att vara skötsam. Lovade mig det igår efter det senaste bakslaget :-p


Kommer givetvis att uppdatera om hur det går.
För er som är intresserade av Annika Dahlqvist finns hennes blogg här: http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/?anchor=introduktion_till_lchf