På måndag skall jag ringa och försöka få en tid så snabbt som möjligt på mammografi. Just när jag kom ut från läkaren kändes det hemskt, nu känns det lite bättre. Jag tror jag har förnekat faktum ett tag men nu tar jag ju i alla fall itu med det. Att det kändes jobbigt just när jag kom ut från läkaren kan ju också bero på att han är en av de mest osympatiska människor jag mött. Det är min husläkare. (ska byta!)
Jag förstår faktiskt inte ens varför jag tvunget skulle dit för att få en remiss? Undersökningen tog max 2 minuter. Han inledde samtalet med att säga: -Ja din mamma har ju haft bröstcancer...
(Förvisso men hon fick den när hon var över 70)
Han kände på bröstet mindre än vad jag själv har gjort och konstaterade: - Ja, det är en knöl där.
-Jo jag vet...
Sen säger människan följande:
-Ja, när knölen ligger här är det oftast ingen fara (pekar) men om den ligger typ här (pekar igen) så brukar det vara värre...
Självklart pekar han just där min knöl sitter.
Jag frågade om han vågade sig på att säga vad han trodde, men "det varken vågade eller kunde han."
Jaså? Men skrämma upp mig lite extra det vågade han sig på i alla f
all. Hela undersökningen kändes på det hela taget onödig. Han konstaterade att jag hade en knöl.Det visste jag redan...
Sen skrämde han upp mig lite extra.
Som om det behövdes...
Sen var det dags att åka tillbaka till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar