Klantig klantig . . .

Jag lyckades ju som ni vet klanta bort en hel del blogginlägg för ett tag sen. Men nu har jag hittat en del av dom på min andra dator. Passar bra att lägga ut nu när jag är sjuk. Här kommer en liten tillbakablick på en del jag tidigare skrivit:


Skamligt Sverige, skamligt!

Det är dags att Endometrios, den tredje vanligaste gynekologiska kvinnosjukdomen verkligen sjukdomsklassas!
Det är dags för våra politiker att vakna!
Trots att tusentals kvinnor lider i det tysta har endometrios inte beslutsstöd hos Försäkringskassan. Vad är vi då om inte sjuka? Vad är endometrios om inte en sjukdom?
Det finns en namninsamling gällande detta på nätet, snälla skriv på du också!

Endometrios är en väldigt vanlig sjukdom.
Den ligger på tredje plats efter infektioner och myom. Sjukdomen är vanligast i 30-35-årsåldern men kan förekomma både hos mycket unga kvinnor eller kvinnor i klimakteriet.Cirka 100.000 kvinnor i Sverige i barnafödande ålder har sjukdomen. Detta innebär i praktiken cirka var 15:e kvinna.
Endometrios har varit känd i mer än 100 år men det är först under de senaste 20 åren som forskningen tagit några steg framåt.
Trots det finns det i dag inga botemedel för denna kroniska sjukdom!
De mediciner som finns i dag kan bara hålla sjukdomen under kontroll.
Och under kontroll är ändå ett understament. Massor av kvinnor lider i det tysta.
Här är några av symptomen som endometriossjuka drabbas av:

• 
  Mycket kraftig menstruationssmärta, smärta som i vissa fall förvärras i slutet av mensperioden


• Många endometriospatienter har mer eller mindre kroniska smärtor.


• Rikliga menstruationer


• Ryggsmärtor


• Samlagssmärta


• Smärta efter samlag


• Smärta i korsryggen och ut i benen


• Illamående


• Bukkramper


• Smärtor i ändtarmen


• Koliksmärtor


• Smärta när tarmarna rör på sig


• Ändtarmsblödningar


• Förstoppning och/eller diarré


• Blod i urinen


• Sveda


• Smärta i samband med urinering (Uvi-känsla)


• Inkontinens


• Depression och ångest är tydligen också vanligt vid kroniska smärtsamma sjukdomar.


• Patienter med cystor kan ha en känsla av något som "tynger" i magen


• Trötthet


• Utmattning


• Feber


• Infektionskänslighet


• Oförklarig barnlöshet

Och ändå trots detta så har endometrios inte beslutsstöd av Försäkringskassan?! Vad är endometrios då om inte en sjukdom? Är vi friska enligt deras kriterier?

Det är dags att det görs något! På webben finns nu en protestlista att skriva under på adressen:

http://www.namninsamling.com/site/get.asp?endometrios

Hoppas att ni alla med endometrios passar på att göra era röster hörda.

Endometrios eller vansinne?

Jag var hos min husläkare för ett tag sen för att jag drabbats av yrsel. Yrsel så kraftig att jag blir fysiskt illamående. Jag trodde att jag var gravid. Hon konstaterade lägesyrsel och skickade hem mig med påståendet att det skulle gå över. Då jag inte nöjde mig med det gick jag till företagsläkaren. Hon i sin tur undersökte och remitterade mig till en öron-näsa-hals läkare, för att verkligen få bekräftat att det var lägesyrsel. Han har kontrollerat balans, hörselgångar osv. Jag har INTE lägesyrsel.
3 läkarbesök innan man får svar.
Svaret blev att det antagligen är stressrelaterade spänningar i nacken som framkallar yrseln.
Jag har länge haft nackproblem men stress?

Jo, visst blir man stressad. Minst sagt. Har i 4 års tid levt med dessa smärtor. Smärtor som bara gör en svagare och svagare, tröttare och tröttare. Stressen ligger till stor del i att veta att man MÅSTE klara av en heltidstjänst eftersom jag enligt läkarna tydligen är fullt arbetsför. Jag jobbar som brevbärare dessutom. Har ju skrivits ett par artiklar om det nu på senaste tiden, att det är det mest stressframkallande yrke som finns. Jag har nu inga problem med yrket som sådant. Eller att jobba. Men att tvingas fortsätta jobba när man är så sjuk att man förutom jobbet inte orkar med att överhuvudtaget ha något som liknar ett liv är tufft. Att inte få sina smärtor taget på allvar är förnedrande. Jag jobbar. Jag är sån. Jag jobbar tills någon (läkare) säger att jag slipper. Jag har spytt på jobbet. Blivit körd till akuten från jobbet. Svimmat. Men jag fortsätter. Vad är alternativet? Socialbidrag? Prostitution? Ett nervsammanbrott?
(Ja det närmar sig nu…)

I fyra års tid har jag stått ut med oförstående gynekologer, hånfulla husläkare och till sist en tarmspecialist
(jo, en gynekolog remitterade mig till en tarmspecialist, fast jag vidhöll att det var endometriosen som var problemet. Den läkaren skrattade f.ö gott efter undersökningen och undrade vad jag gjorde där. Det undrade jag också...)
Jag har tröttnat på att mötas av svar som: ”Jamen du kan väl ta smärtstillande före samlag.”
Eller:
”Jamen nu har du väl inte ont? Du har ju blivit opererad.”
Eller ett förvånat:
”Samlagsmärtor? Det har jag inte hört någon patient nämna förrut”
(Det sistnämnda av en läkare som till och med har forskat i endometrios. Måhända att ingen nämnt detta till honom innan. Men hur kommer det sig att han inte ens har frågat)
Jag har tappat räkningen på gynekologer, läkare, undersökningar, mediciner och alternativ (hälsokost, dieter, TENS) jag provat för att bli ”frisk”.

Jag har kommit så långt som till Smärtkliniken i mina försök att hitta någon medicin som hjälper. Men där tog det stopp. Efter att ha provat en hel räcka mediciner (antiinflammatoriska, morfinbaserade, nervskademediciner, hormoner och TENS) får jag till slut höra från läkaren:

-Ja då får du nog lära dig att leva med smärtan.
-Jaha.
Jag grät och la på.
Hur ser nu mitt nuvarande ”liv” ut nu då?
Jag jobbar. Heltid. Har ALLTID ont. Mer eller mindre. Men är aldrig smärtfri.
Jag är trött. In i döden trött. Jag börjar bli grinig. Jag börjar bli arg. Kanske går jag in i väggen till slut. Förutom att jobba gör jag annat roligt.
Äter. Diskar. Tvättar. Betalar räkningar. Sover. Sover. Sover.
Ser med glädje fram emot pensionen. Det är lite drygt 30 år kvar.
Det ska man väl klara av?
Eller?