I veckan ska jag till läkaren igen för att ta om mitt cellprov. Vi ska "börja om från början" igen med att ta det första provet igen. Det som visade att jag hade cellförändringar. Han tror att det provet kan ha gett ett felaktigt utslag på grund av infektionen jag hade, så det måste göras om. Den här gången tänker jag be om en sjukskrivning. Jag orkar inte längre. Om han inte kan hjälpa mig får han rekommendera en bra psykolog. Då kanske jag kan bli sjukskriven för följderna det har fått att jobba fastän jag inte är i form för att göra det. Jag är utbränd. Sönderstressad. Eller är jag? Det kanske är normalt att bara lyckas sova 3- 4 timmar varje natt för att man ligger och oroar sig för hur man ska orka sig igenom arbetsdagen. Ha tvångstankar som bara växer sig större och större i takt med att stressen för att orka med, klara sig igenom bara ökar och ökar?
Jag vill inte ha sex veckors semester som innebär att jag ligger i sängen med neddragna persienner för att det är det enda jag orkar. Jag vet att en del påstår att om man är utbränd är man inte medveten om det m.m. Men vad kan jag säga? Ni har fel. Var ute och tog "ett glas" i goda väners lag häromdan. En av de stackare som tvingades lyssna på mitt tjat avrundade kvällen med orden: Snälla gå till en psykolog, vilken som helst, du är verkligen sjuk. Du blir sjukskriven hur länge som helst, jag lovar...
Kanske ska ta människan på orden? Även om det suger.
För det är ju egentligen magen jag har ont i...
2 kommentarer:
Du skrev i ett tidigare inlägg att du vill ha tips på hur du ska kunna sluta röka. Jag har rökt i 10år och slutade förra året. Det första jag gjorde var att blunda, och peka i almenackan. Det datum jag hamnade på, det datumet skulle jag sluta. När jag väl hade bestämt mig och fått ett datum, så hade jag nåt att se fram emot. Ladda med nicotintugummi och om du behöver plåster. Jag bloggade varje gång jag blev röksugen och såg till att ha nåt i närheten som jag kunde äta på, tex morötter, gurka osv. Eller så tog jag ett glas vatten. Samtidigt började jag läsa en bok: Eld utan rök - en bok om att sluta, av Charlotta von Zweigbergk. Men viktigast av allt: du måste vilja det själv och verkligen ha bestämt dig... Sen berättade jag det inte för någon att jag slutade, utan väntade tills de frågade eller nämnde det till mig. Var en underbar känsla att kunna säga: Jo jag har slutade, och gjorde det för 4.5 månad sedan (så länge tog det för min mor att upptäcka det!!!).
Se till att bli sjukskriven!!! Du måste få lugn och ro omkring dig och inte behöva oroa dig för jobbet, utan se till att du mår bra själv först!!! Prata med en psykolog eller kurator. Det har hjälpt mig otroligt mycket... Annars vet jag inte vad jag hade tagit mig till...
Hoppas du kan få hjälp, så här ska du inte behöva ha det! Hoppas du kan få tag på en bra psykolog eller läkare som kan sjukskriva dig så du får lugn och ro! Kram
Skicka en kommentar