torsdag 12 juni 2008

Idag gjorde jag mitt cellprov...

och jag kan bara säga att något sådant vill jag aldrig behöva göra om :-(

Fy fan vad obehagligt! Det var alltså inte det vanliga cellprovet då de skrapar utan en annan sorts prov som man tar i ett senare skede. De "klipper" loss bitar från livmodertappen för att skicka till laboratorium på provtagning. Fy fan. Värst var ljudet. Man hörde ett tydligt klippljud där inifrån...

Läkaren förklarade att det var viktigt att få tag i ganska stora bitar för att inte få bakläxa från labbet.

Efter provtagningen fick jag en tampong indränkt i nåt blödarhämmande medel som skulle sitta kvar tills jag kom hem. När jag kom hem hade jag blött igenom, så de måste ha fått tag i ordentliga "bitar"...

Jag frågade även om (de nedre) buksmärtorna jag har periodvis kan ha kommit från infektionen jag haft, men han sa att sådana smärtor får man inte av det.

När jag svarade att: -jaja, då är det väl endometriosen, säger han:

-Ja, eller bara vanligt magont...

Konstigt att jag i mitt över 30 år långa liv aldrig haft liknande smärtor förrän jag fick endometrios...

Märkligt att det ska vara så svårt för honom att inse att endometrios faktiskt är smärtsamt för de flesta som lider av det. Synd också, eftersom han i övrigt är en mycket bra läkare.

Jag orkade sedermera inte ens fråga om sjukskrivning. Vet faktiskt inte hur jag ska orka med någonting snart faktiskt. Har legat i sängen sen jag kom hem i princip. Buk och underlivssmärtorna är nu värre än vanligt. Det sticker i benen hela vägen ner i fötterna när jag går och står upp. I morgon ska jag jobba. Hur fan ska man orka?

Läkaren förklarade även att jag kunde vara "fysiskt aktiv" som vanligt inom ett par dagar, t.e.x gå och bada...

Bada? Är det fysisk aktivitet? Vad fan är inte mitt jobb då? Att bada är ju rena semestern!

Men så trött som jag är jämnt finns nog risken att man somnar och drunknar...

*grinig idag*

3 kommentarer:

Anonym sa...

**KRAMAR OM**/ Camilla

Anonym sa...

Du måste ta tagi sjuksrivningen. Du måste tänka på dig själv. Var självisk och bara bry dig om dig själv och strunta i andra ett tag. Du kommer inte att orka mer snart... Sänder en kram och hoppas att du mår bättre snart!!!

Anonym sa...

Oh yess, detta "trevliga" prov kommer jag aldrig att glömma! Det var bland den obehagligaste behandling jag varit med om! Men nu har du det bakom dig som tur är.