fick jag höra i morse. Och det ligger ju verkligen en hel del sanning i det. Men samtidigt så har jag på senaste tiden känt att varje gång jag har försökt göra det så slutar det med ett knivhugg i ryggen. Frågan man då ställer sig själv är: Ska man bara slå dessa tankar och saker ur hågen, bli en flamsa och inte se sanningen? Hur gör man? Tänka positivt kan man ju göra, men det ska ju finnas något positivt också? Verkar ju dumt att springa omkring och vara skitglad när livet rasar i bitar och allt känns skit..?Är det som de förespråkar i The Secreet? Att man drar till sig olyckan? Att man på samma sätt kan dra till sig lyckan? I så fall ligger man ju illa till... Har jag själv skapat min sjukdom, min "olycka"? Och hur vänder man tåget? För som det har sett ut på sistone så är det ju på väg till Långtbortistan... Men det grymma är att jag har ju alltid försökt vara positiv, i allt elände som har funnits har jag ändå försökt orka att skratta och le..? Ja, jag vet inte, jag får väl fortsätta försöka att se det goda i det lilla och hoppas på "utdelning". Enda trösten är att värre kan det ju i alla fall inte bli. :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar