torsdag 15 maj 2008

Idag var en sån där...

helvetesdag på jobbet. Satan vad ont jag hade. Var hela tiden på väg att säga:

- Jag mår dåligt, jag går hem...

Samtidigt så får man dåligt samvete för att man vet att man sätter sina arbetskamrater i skiten. Mer jobb för dom om jag går hem. Man skäms. Är hon sjuk nu igen? Ja, det är jag! Jag är sjuk hela jävla tiden. Jag har ont jämt! Ibland, eller ofta förresten blir jag så arg och bitter över det här. För mig är det helvetet på jorden att tvingas jobba med denna smärta. Jag ser inget slut på det heller. Ser ju knappt ett slut på arbetsdagen. 30 år kvar till pension... Jag kommer aldrig att orka. Man blir ju inte yngre heller direkt. Jag orkar ju inte ens leva ett normalt liv nu. Ibland känner jag mig som en riktig kämpe, som har ett uppdrag jag måste genomföra: att ta mig igenom arbetsdagen. Jag tycker jag är duktig. I mina bittraste stunder brukar jag ägna mig åt tankar som: undrar hur många timmar/dagar/veckor/månader/år han skulle orka. Fast å andra sidan. Jag orkar ju egentligen inte. Har bara inget annat val. Men det är ju ingen som ser det. De ser bara när jag går hem. Igen...


Tycker ni det låter gnälligt? Då skulle ni höra hur det låter inne i mitt huvud...

:-p

1 kommentar:

Anonym sa...

Bara några tankar ang. ditt inlägg om Viagra:

Det är verkligen inte bara medelåldersmannen som behöver Viagra. Många män i varierande åldrar, med neurologiska skador och sjukdomar (MS, Parkinson, ryggmärgsskador, hjärnskador, stroke, med mera med mera,) behöver Viagra för att öht kunna ha ett fungerande sexliv.
Jag kan inte tycka att Viagra är ett lyxläkemedel för dessa män... och de ska inte behöva avstå sex för att det är för dyrt...

Du har en sjukdom som du har rätt att få korrekt behandling för, du har rätt att få ett värdigt bemötande och en förståelse för din sjukdom, precis som dessa män...

/Vickan