Jag har alltid varit "hälsan själv". Oavsett vad jag har utsatt min stackars kropp för så har den kvickt återhämtat sig. Jag minns förr om åren när man festade ordentligt. Det spelade ingen roll hur illa det var kvällen/natten innan, när jag vaknade på morgonen såg jag alltid pigg och fräsch ut. Även om jag hade huvudvärk och spydde i timmar. Jag har haft matförgiftningar, hjärnskakningar och alla möjliga jobbiga grejor men jag har alltid "sett pigg" ut. Oavsett hur jag har mått. Sen är man ju kanske en tålig jäkel också. Gör det ont? Frågar doktorn. Ont? Vad betyder det? Klart att det gör ont, men hur ont? Lite ont? Ett obehag? Jävligt ont? Jag-står-inte-ut-ont?
Det där beror nog på var man kommer ifrån. En del lär sig att man åker in till sjukhus för ett skrapsår. En del åker helst inte in alls. Min familj tillhör nog de sistnämnda. Jag minns när jag var i 4-5 års åldern och en kille på mitt dagis kasta en avbruten stolspinne i skallen på mig. Den hamna på ögonbrynet, och jag blödde som en gris :-p
Fröknarna ringde farsan och han kom farande - med tejpen i högsta hugg! Så var det med det. Tejpa ihop ungen bara. Detta är jag i och för sig honom evigt tacksam för jag slapp sy, och nåt ärr blev det inte heller. Har själv tejpat ihop 2 spräckta ögonbryn på mig själv i vuxen ålder. (Ja, jag är en riktig klantskalle:-p) Inget märkvärdigt. Bättre än att få fula ärr genom att sy det. När jag vaknade upp efter operationen så ville de inte släppa iväg mig hem på egen hand för det var "farligt". Jag ville ju bara ut därifrån (röksugen) så jag sa att nu väntar de ute på parkeringen. Sen tog jag tunnelbanan hem :-D På återbesöket frågade kirurgen om jag haft extra ont innan operationen?
- Ja, alltså ont hade jag ju men vad menar du med ont? Jag höll mig ju vid medvetande. Jobbade ju. Även om jag hade nån sorts attack som var riktigt jävlig en av dagarna...
Då säger människan: - Ja, du är ju intressant ur smärtsynpunkt. Du hade en sprucken cysta och förstörd äggstock och går och jobbar... Detta visste jag självklart inte då, trodde jag "bara" hade ont. Och det är klart att jag hade ont. Jag är ju ingen robot. Men frågan är hur ont. Det är därför jag blir vansinnig på en del människor ibland. Mötte en arbetskollega häromdan när jag var nere och handlade mat (jag har stannat hemma från jobbet en vecka) och jag vet vad jag kommer att få höra på jobbet på måndag:
Jag såg dig i centrum i fredags. Du såg ju pigg/frisk ut!
Jaså?
Enligt vems kriterier?
7 kommentarer:
Ja det har jag också fått höra..Nåt som är lite lustigt är att när jag efter en av alla mina operationer,jag fick ett "hoffmaninstrument" fast opererat på mitt bäcken (det ser ut som ett notställ ungefär)Då reagerade folk och tyckte såå synd om mig och "fjäskade"så det stod härliga till..och själklart hadde jag ju ont,men..jag har haft/har mycket ondare vid andra tillfällen men folk tycks tro "syns det inte så finns det inte" kram ifrån ytterligare en med endo! / Camilla!
stickningar ner i benen har jag också, och UVI känslorna också! När jag läser din och alla andra beskrivning känns det så "skönt"! Det är PRECIS sådär jag känner... och här har man känt sig som den ensammaste människan i världen!
Är tillbaka hemma nu igen. Kan inte annat än att hålla med dig. Man måste helt enkelt både vara och se sjuk ut i dagens samhälle för att tas på allvar. Även om jag har ont, så blir det väl inte bättre av att jag klär mig i sunkiga kläder och hasar runt här hemma? Mycket bättre att ta en liten och kort promenad i snygg-stassen och få känna sig snygg i 5 minuter!!! Det ska jag göra ikväll!!! Se snygg ut i min snygg-stass med nya lila högaklackade skor!!! Även fast jag är sjuk!
Kikar in hos dig ibland och känner igen mig i mycket! Det är mycket man man får höra och stå ut med som endosjuk!
Kram
Hej, hittade din blogg genom fl. Har enligt läkare inte "riktigt" endo. men lider av extrema smärtor i samband med mens som de tror kan vara en "sorts" endometrios, som ännu inte finns medicinskt kartlagd. Därför tycker jag det var kul att snubbla in på din blogg. Plus att du skriver på ett bra sätt./ Annah
http://www.nybylivet.blogspot.com/
Fin blogg, du skriver på ett fint sätt om en mycket svår sjukdom, som oftast inte tas på så stor allvar i samhället.
Hej igen :),ville svara på din kommentar men viste inte vart så jag gör en kommentar till om det går bra.
Det är så att jag har en del symptom som man kan få av endo men ändå inte. Jag har extrem smärta vid mens som beror på cystor, men de "försvinner" efter mens och därför klassas mitt tillstånd inte som endo. Känns jobbigt när man inte fått en ordentlig diagnos men ändå lider...
Skicka en kommentar