Usch. Fasar faktiskt. Känns på nåt sätt så meningslöst. Massa dravel. Mediciner. Spark i röven ut därifrån. Och sen börjar helvetet om igen...
Jobba - sova - jobba.
Vad jag vill få ut av läkarbesöket:
- Kontrollera så jag inte har fått nya cystor (misstänker det)
- Ta ut leonovan (Misstänker att den kan ha del i smärtorna, värt att pröva i alla fall)
- Få smärtstillande utskrivet
- Få hjälp med att få nytt högriskskydd
- Kolla att allt är okej överlag
Jag får väl återkomma med en rapport när jag har varit där. Vad jag egentligen vill och behöver är en sjukskrivning. Ett break. Jag går på knäna här. Men det ser dom inte. Jag vet faktiskt inte vad som krävs för att få något sådant. Jag har tappat allt hopp om den typen av "hjälp". Vid ett tillfälle hade jag så kraftiga smärtor att det var med nöd och näppe jag klarade av ultraljudsundersökningen. Avböjde att sätta mig ner efteråt p.g.a smärtorna. När man då står där likblek, skakig och ser ut som man fått ett rödglödgat spett upp i arslet, borde det inte vara en naturlig fråga från läkaren att komma med: -Klarar du verkligen av att jobba i det där skicket? Ja, vad vet jag. Jag är ju ingen doktor. Den gången blev jag hemskickad med ett recept på Orudis. Vad kan man säga om dom sammanfattningsvis? De hjälpte inte.
1 kommentar:
usch vad hemskt.. jag känner igen mig så extremt i vad du skriver! Sist jag var in till gynjouren kunde jag gå cirka 3 meter innan jag stannade för att jag höll på att svimma.. jag kunde inte ens ta av mig mina egna kläder utan att sätta mig, men det verkade inte han tycka var något problem..
neej just det, så ska det väl vara??..
Jag fick minsann höra att min cysta skulle spricka av sig själv, sen var det tack och hej..
Jotack, enda problemet är väl att mina inte spricker.. Vi får väl se vem som har rätt!!
älskar din blogg förresten!
Skicka en kommentar