Jävla jävla skit

Nyss hemkommen från läkaren. Sammanfattningsvis kan man säga att jag har lyckats få hjälp på i alla fall 1 (en!) av de 5 punkterna. Jag har fått smärtstillande utskrivet. Jag har en ny cysta 3x3,5 cm, så att ta ut spiralen var ju knappast aktuellt. Högriskskydd visste han ingenting om och att allt är okej överlag kan man ju glömma nu som sagt... Angående cystan så skulle vi avvakta och se om den växer. Jag ska ringa om en ny tid om ungefär 2-3 månader, så om den har växt blir jag opererad i höst. Vilket jag tycker är idiotiskt. Klart den kommer att växa. Det är ju liksom det de gör. Växer. Sist växte den så ordentligt på 3 månader så att den sprack och kirurgen var tvungen att operera bort det mesta av äggstocken också. Och nu kommer jag alltså få vänta ett minimum av 4-5 månader... Såklart kom sedan rutinfrågan:
- Planerar du barn?
-Men fatta läget för helvete, barn är inte en behandlingsmetod!!! Hur ska man orka med ett barn när man dessutom inte knappt klarar av att ta sig igenom sitt eget liv?!?
Han frågade om jag hade ont och så? Hur jag klarar av jobbet? Jag svarade:
- Det har jag...
- Det klarar jag inte...
Jag jobbar på så länge jag orkar och sen sjukskriver jag mig med jämna mellanrum. Man är ju tvungen att klara det! Tvungen att orka! Varför frågar de ens??? Tror människan att jag gråter bara för att jag är lite ledsen? Lat? Psykotisk? Ja inte fan vet jag? Men jag vet i alla fall att om jag var läkare och hade en patient som är så svindlande nära vansinnets och utmattningens brant, som dansar pardans med smärtan, som bara väntar på att få dra ner rullgardinen för gott så skulle jag se det! Inte skriva ut en burk ****** och skicka hem patienten med ett käckt:
- ring om 3 månader.
Vad krävs för att bli sjukskriven för magsmärtorna egentligen?
Att man kommer in med tarmarna i en påse och häller upp på bordet?