Jag har kämpat och kämpat för att orka mig igenom den här arbetsveckan. Men jag klarade mig inte till mållinjen ändå. Torsdag natt klockan 12 drabbas jag av ett fruktansvärt illamående. Sen tillbringar jag de närmsta 3 timmarna krampaktigt kramandes toaringen. Vid 4-tiden inser jag att jag inte kommer att kunna gå och jobba vid 6. Hatar det här. Känns som om man smiter från jobbet. Trodde i min enfald att jag skulle klara en hel arbetsvecka och sen, kanske kunna få belöna mig med att göra något kul i helgen. Gå och fika med någon väninna? Shoppa lite. Kanske inte på lördagen, det brukar jag inte orka men på söndagen då jag "sovit ut". Men nej.
Från torsdag natt fram till nu har jag pendlat mellan sängen - toaletten - sängen. Har även feber. Har i princip sovit nonstop sen i fredags morse. Kan inte äta pga illamåendet men har druckit lite buljong i alla fall. Min arbetsledare ringde vid 16.00 på fredagen och frågade om jag tror att jag kommer på måndag. ”Skönt” med någon som stressar på en. Eftersom jag absolut inte ställer några som helst krav på mig själv att ta mig till jobbet. *ironisk*
Från torsdag natt fram till nu har jag pendlat mellan sängen - toaletten - sängen. Har även feber. Har i princip sovit nonstop sen i fredags morse. Kan inte äta pga illamåendet men har druckit lite buljong i alla fall. Min arbetsledare ringde vid 16.00 på fredagen och frågade om jag tror att jag kommer på måndag. ”Skönt” med någon som stressar på en. Eftersom jag absolut inte ställer några som helst krav på mig själv att ta mig till jobbet. *ironisk*
Självklart kommer jag till jobbet på måndag. Om jag inte spyr ner mig på vägen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar