Sen börjar jag jobba igen. Efter en dag på jobbet har jag mitt första läkarbesök inför operation inbokat. Det lär ju bli populärt på jobbet... :-p
Operationsdatum är dock inte bokat än, det lär väl dröja. Ska bli intressant att se hur man uppfattar informationen och mötet iför op denna gång, jämför med den första gången för snart 5 år sen. Man har ju en aning mer kunskap om endometrios nu, än då. Ska bli spännande.
Endometrios är den tredje vanligaste kvinnosjukdomen. Så vanlig, men ändå nästan okänd. Här är min historia om hur det är att leva med endometrios...
måndag 6 juli 2009
torsdag 11 juni 2009
Decapeptylen var ingen hit...
direkt. Jag avslutade behandlingen 2 månader tidigare än beräknat då jag inte märkte nån större skillnad. Detta var min läkare ytterst skeptisk till. Han tycker att jag borde ha märkt nåt. Jamen förlåt då! Orka. Han uttryckte också sin frustration över min "krångliga endometrios":
-Jag blir snart lika frustrerad som du över din endometrios. (Jodu, det kan du ju inbilla dig..)
I vilket fall som helst så har cystan jag har lyckats växa sig till dubbla storleken trots behandlingen så nu är det bara att ge upp. Det blir operation, (igen) både cystan och ena äggstocken ska bort. Sen kommer jag att bli frisk och smärtfri! Eller hur???????????
*blir vansinnig*
-Jag blir snart lika frustrerad som du över din endometrios. (Jodu, det kan du ju inbilla dig..)
I vilket fall som helst så har cystan jag har lyckats växa sig till dubbla storleken trots behandlingen så nu är det bara att ge upp. Det blir operation, (igen) både cystan och ena äggstocken ska bort. Sen kommer jag att bli frisk och smärtfri! Eller hur???????????
*blir vansinnig*
söndag 10 maj 2009
Kommentera mera!
Även om du kanske inte har något jätteviktigt att säga så kan du ändå lämna en kommentar. Om du själv bloggar så kan ju jag återgälda besöket. :-) Jag blir ibland grymt nyfiken på vilka mina besökare är. Speciellt när man ser att en del hittat hit "långväga ifrån". Så kom igen nu! Jag har inte ens kvar ordkontrollen längre :-p
När man till slut hittar...

en läkare så finns han så klart inte i Sverige... Men nu är karusellen igång i alla fall! Blanketter från försäkringskassan, intyg och sjukjournaler i en aldrig sinande trave att fylla i, översätta och skicka iväg. En "lustig" sak är att jag får snabbare svar från läkaren (som inte ens befinner sig i Sverige) än från Försäkringskassan. Hmmm...
måndag 4 maj 2009
onsdag 29 april 2009
Plötsligt hinner man...
och framför allt orkar man, med allt man "måste" göra. Jag har under dessa dagar lyckats:
* Ringa och boka tid hos veterinär för katten
* Ringa och boka tid hos gyn som jag blev remitterad till
* Ringa ett annat "viktigt" samtal
* Ringa försäkringskassan
* Deklarera, både för mig själv och hjälpt min stackars gamle far
* Beställt 2 böcker som jag suktat en längre tid efter
* Bokat (och kommer förhoppningsvis att orka nyttja den) tvättid

* Lagt ut min lägenhet på annons för byte
Det är säkert mer saker jag har gjort, som jag inte fick med på listan.. det låter kanske inte mycket och känns lite löjligt när man ser det "svart på vitt" men när orken har tagit totalt slut blir konstigt nog till och med de enklaste saker jobbiga. Lättare att bara gå och lägga sig när man kommer hem helt enkelt. :-D
* Ringa och boka tid hos veterinär för katten
* Ringa och boka tid hos gyn som jag blev remitterad till
* Ringa ett annat "viktigt" samtal
* Ringa försäkringskassan
* Deklarera, både för mig själv och hjälpt min stackars gamle far
* Beställt 2 böcker som jag suktat en längre tid efter
* Bokat (och kommer förhoppningsvis att orka nyttja den) tvättid

* Lagt ut min lägenhet på annons för byte
Det är säkert mer saker jag har gjort, som jag inte fick med på listan.. det låter kanske inte mycket och känns lite löjligt när man ser det "svart på vitt" men när orken har tagit totalt slut blir konstigt nog till och med de enklaste saker jobbiga. Lättare att bara gå och lägga sig när man kommer hem helt enkelt. :-D
Jag måste börja tänka positivt...
fick jag höra i morse. Och det ligger ju verkligen en hel del sanning i det. Men samtidigt så har jag på senaste tiden känt att varje gång jag har försökt göra det så slutar det med ett knivhugg i ryggen. Frågan man då ställer sig själv är: Ska man bara slå dessa tankar och saker ur hågen, bli en flamsa och inte se sanningen? Hur gör man? Tänka positivt kan man ju göra, men det ska ju finnas något positivt också? Verkar ju dumt att springa omkring och vara skitglad när livet rasar i bitar och allt känns skit..?Är det som de förespråkar i The Secreet? Att man drar till sig olyckan? Att man på samma sätt kan dra till sig lyckan? I så fall ligger man ju illa till... Har jag själv skapat min sjukdom, min "olycka"? Och hur vänder man tåget? För som det har sett ut på sistone så är det ju på väg till Långtbortistan... Men det grymma är att jag har ju alltid försökt vara positiv, i allt elände som har funnits har jag ändå försökt orka att skratta och le..? Ja, jag vet inte, jag får väl fortsätta försöka att se det goda i det lilla och hoppas på "utdelning". Enda trösten är att värre kan det ju i alla fall inte bli. :-D
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
