tisdag 27 maj 2008

När man tror att man har det värst...


hittar man någon som har det lika illa. Har ju surfat runt en hel del på nätet de senaste åren i någon sorts fåfäng förhoppning att hitta lösningen på "det". Fast det gör man aldrig...

I alla fall: härom veckan så mailade jag lite fram och tillbaka med en annan endometriossjuk tjej på ett forum. Jag väljer nu att (med hennes tillåtelse såklart) publicera delar av mailkorrespondensen här. Detta så att ni kan få lite inblick i hur livet ser ut i ännu en endohjältinnas vardag:


"2 ggr har jag fått bukhinneinflammationer efter att cystor gått sönder…
Då var de direkt upp på operation.."

"Man blir som du säger dumförklarad och jag har fanimej tappat hoppet på att de någonsin ska bli bra.. Har som sagt haft synarelan och idag efter jag var på gyn så ska jag tvärt då sluta med den eftersom jag trots allt får cystor ändå..
Har varit sjukskriven i 3 månader pga av smärtorna, men nu ska jag helt plötsligt ut och jobba igen och sluta med medicinen och så var de bara typ tack och hej.."

"Nu ska jag inte ha ont längre och får väl klara mig själv! Min chef vill inte ha mig tillbaka än eftersom han anser att jag inte är frisk och tycker inte jag kan gå omkring drogad och se flummad ut bland kunder (hans ord)
Enligt läkaren ska jag äta morfintabletter och jobba..

Chefen godkänner det inte eftersom försäkringar inte täcker påverkade på arbetsplatsen. Jag förstår min chef eftersom han sett mig tuppa av på jobbet…

Så va fan gör man? När de tagit bort cystor på mig tar de bara någon vecka så har jag nya.

De är samma sak att jag får skitont i benen och ryggen av endo, en läkare säger att de är cystorna som trycker mot någon nerv..

Medan nästa säger att de är inget att bry sig om. Vadå, man kan ju inte sova om nätterna..

Just nu känner jag mig jävligt överkörd.. får inte vara sjukskriven och chefen anser mig som fara på arbetsplatsen.."



Är det så här det ska se ut i Sverige anno 2008? Är det detta sjuksystem som man betalat in skatt till i närmare 20 år? Är detta tacken Sverige? Vad krävs för att läkarna ska inse att en människa faktiskt är sjuk och inte kapabel att jobba?

Endometrios eller vansinne?

Skriv på namninsamlingen nu: http://www.namninsamling.com/site/get.asp?endometrios

Funderar på att ta


ut en veckas tidigare semester i år. Jag har i regel semester ganska sent, men det är så himla fint väder nu. Känns som att det är risk för att man "missar" sommaren... *paranoid*

Måste fixa pass också, så man inte blir sittandes hemma hela sommaren. Jag och en av mina bästa väninnor har snackat om att dra iväg nånstans. Målet är dock ej bestämt. Jag vägrar att bli kvar hemma i år också! Jag vill nog åka till nån storstad hellre än turistort. Tex Istanbul, Rom eller liknande. Eller kanske till Dubai? Har länge tänkt på det. Har du något förslag så tipsa gärna om ditt bästa resmål!

måndag 26 maj 2008

Stannade hemma från jobbet idag...


inte på grund av endometriosen för en gångs skull, utan jag är djävulskt förkyld!

Det började redan i Söndags förra veckan, men dum som jag var lyckades jag släpa mig igenom förra veckan. Nu tar jag straffet... :-(

Jag snorar, jag snörvlar, jag nyser. Usch. Blä. Nu ska jag straxt bädda ner mig med min älskade värmedyna igen.

Jag har blivit "utmanad"....

av http://mina-tankar.bloggagratis.se/2008/05/25/735844-utmaning/

Det här blir jättesvårt då jag har ett så händelselöst liv, men jag hakar på ändå:

5 Saker på min "att göra lista" idag:
1. Ringa sjukhuset
2. Åka med katt till veterinären
3. Fika med en vännina
4. Vila
5. Ha ont i magen

5 dåliga egenskaper:
1. Dålig karaktär (jag röker)
2. Dålig karaktär (jag dricker kaffe)
3. Dålig karaktär (jag dricker sprit)
4. Dålig karaktär (jag äter skräpmat/fet mat)
5 Impulsiv ( skyller mitt beteende i det 4 föregående punkterna på detta :-D)

5 platser där jag bott:
1. Stockholm
2. Stockholm
3. Stockholm
4. Stockholm
5. Turkiet

5 jobb som jag haft:
1. Garderobiär
2. Nissa
3. Servitris
4. Lagerarbetare
5. Städare



Jag utmanar: http://jeanettewallin.blogg.se/
Får se när/om hon hinner svara, hon är ju bortrest just nu :-(

tisdag 20 maj 2008

Må du brinna i helvetet...

du som tog emot mitt samtal på "Sjukhuset" när jag ringde och bad er skicka över mina journalkopior till Sophiahemmet för över en månad sen! Kopiorna skulle skickas över så att jag kan få byta läkare...
I dag var jag där för fortsatt cellprovstagning men ni har inte skickat dom än! :-(
Jag börjar hysa ett riktigt förakt för läkare nu. I er värld kanske ett cellprov är en liten sak men det är det inte i min. Hur kan man "glömma" en sån sak? Jag ska ju för fan byta läkare!
Som tur var, "tur i oturen" så kunde läkaren inte göra den fortsatta undersökningen i alla fall då han snabbt konstaterade att jag hade svamp. Så nu är jag satt på behandling och ska tillbaka för ny provtagning om 3 veckor. Mer väntan...
Han ställde sig också frågande till den förra läkarens diagnos då just slidkatarr kan ge missvisande cellprovssvar. Så man får hoppas på det bästa. Kanske är det bara svamp jag har. Det är jag i alla fall inte den första kvinnan i historien som har i så fall. .-p

måndag 19 maj 2008

Imorgon är D - dagen...

skulle man kunna säga. Jag ska vara hos gyn kl 12.30 för att kontrollera mitt cellprov som tydligen inte ser så bra ut. Antar att jag även kommer att få svar på hur cystorna ser ut då, och hur mycket de har vuxit. Om de har vuxit för mycket blir det operation. På ett sätt hoppas jag nästan att de har det. Då blir det operation oavsett. Inga beslut som jag behöver fatta. Inget val. Skulle hata att välja operation om det går som efter den förra, att jag får mer ont. Att sitta och ångra sig i efterhand. Ska bli skönt att få det avklarat hur som helst. Känns som om tiden fram tills nu bara har varit en transportsträcka.

torsdag 15 maj 2008

Idag var en sån där...

helvetesdag på jobbet. Satan vad ont jag hade. Var hela tiden på väg att säga:

- Jag mår dåligt, jag går hem...

Samtidigt så får man dåligt samvete för att man vet att man sätter sina arbetskamrater i skiten. Mer jobb för dom om jag går hem. Man skäms. Är hon sjuk nu igen? Ja, det är jag! Jag är sjuk hela jävla tiden. Jag har ont jämt! Ibland, eller ofta förresten blir jag så arg och bitter över det här. För mig är det helvetet på jorden att tvingas jobba med denna smärta. Jag ser inget slut på det heller. Ser ju knappt ett slut på arbetsdagen. 30 år kvar till pension... Jag kommer aldrig att orka. Man blir ju inte yngre heller direkt. Jag orkar ju inte ens leva ett normalt liv nu. Ibland känner jag mig som en riktig kämpe, som har ett uppdrag jag måste genomföra: att ta mig igenom arbetsdagen. Jag tycker jag är duktig. I mina bittraste stunder brukar jag ägna mig åt tankar som: undrar hur många timmar/dagar/veckor/månader/år han skulle orka. Fast å andra sidan. Jag orkar ju egentligen inte. Har bara inget annat val. Men det är ju ingen som ser det. De ser bara när jag går hem. Igen...


Tycker ni det låter gnälligt? Då skulle ni höra hur det låter inne i mitt huvud...

:-p