Jag har blivit sjukskriven...

av läkaren jag var hos. Han remitterade mig även till en av de bästa gynekologer han känner till, vad nu det innebär... Han tyckte att det kunde vara bra för mig att komma till en gyn som ser på mig med nya friska ögon, som han sa. Det känns som en bra ide. Det lustiga var att han var chockad över hur mitt liv och min livssituation såg ut: Sådär kan du ju inte leva? Jag påtalade att såhär ser livet ut för många endometriospatienter. Han hade svårt att tro mig: Ja men du har ju väldigt allvarlig endometrios och svåra symptom. När jag förklarade att jag knappast tillhör de som har det värst verkade det som att han hade svårt att tro på mig. Svårt att tro på att det finns de som har det ännu värre.

Är vi tjejer verkligen så osynliga? Är vi verkligen så dåliga på att göra oss och våra smärtor och problem hörda? Jag sa åt honom att om han verkligen är intresserad av att se hur många liv som förstörs på grund av endometrios så kunde han ta sig en titt på nätet. På nätet känns det som att man hittar sanningen om hur våra liv kan se ut. Nåja... I vilket fall som helst så fick jag en "frist" på 3 veckor i och med sjukskrivningen. Detta förändrar egentligen ingenting, men jag hinner i alla fall få lite saker gjort, samla mig och tänka.

Det mesta börjar förr eller senare släpa efter när orken tryter. Städning, tvätt, samtal som måste ringas läggs på hög. Nu hinner jag organisera om lite. Sen är ju så klart nästa orosmoln att Försäkringskassans "förtroendeläkare" avslår sjukintyget. Men det får man ta då. Nu ska jag dricka morgonkaffet och njuta av att för första gången på 5 år ha träffat en läkare som lyssnat på mig. Ajöss!

Kom hem tidigt från jobbet idag...

så jag passar på att blogga lite innan jag stupar i säng. Ska vara ledig resten av veckan, så kanske orkar jag skriva lite mer då. På torsdag ska jag till en ny läkare. Vilken i ordningen har jag ingen aning om. Har blivit rekommenderad honom av en ytlig bekant. Jaja... vi får väl se. Ska även försöka boka in en tid hos min gyn och se hur det har gått med cystorna efter decapeptylbehandlingen. Jag har starka funderingar på att be att få ta ut min spiral, även om det kanske inte är det bästa beslutet. Har ju hur som helst haft den de 5 åren i alla fall. Jag orkar inte gå omkring som en känslolös zombie längre. Jag tvivlar på att smärtan kan bli så mycket värre ändå... Jag vill få känna att jag lever, att jag är en människa igen. Om än bara för några månader. Jag tänker på de som har endometrios och skall skaffa barn till exempel. De får ju sluta upp med alla typer av preventivmedel, (såklart!) då måste väl jag kunna göra det? I alla fall för ett litet tag? Vad tror ni?

Namninsamlingen har nu överskridit 500 namn...

Kul! :-D
Fortsätt att länka, maila och sprida budskapet om den till alla med endometrios! Länken till namninsamlingen syns i fältet till höger här på bloggen. När du har skrivit under måste du även besvara mailet de skickar för att ditt namn ska hamna på listan. Så se till att du skriver i din e-mailadress korrekt. Jag läste lite i kommentarerna på listan nyss, och såg då att någon har skrivit att endometrium även hittats hos män. Så nu blir det till att googla. *nyfiken*

11 dagar sen...

jag slutade med decapeptyl. Eller 41 då, beroende på hur man ser det. Jag skulle alltså ha tagit en spruta i slutet av förra månaden om jag fortsatt, men jag valde att avbryta. Så 4 månader på decapeptyl blev det sammanlagt. Man kan ju hoppas att decapeptylen har fått cystorna att krympa/stanna i växten lite i alla fall. Jag har inte märkt nån större skillnad nu när jag slutat heller, men vad hade jag väntat mig? Jag märkte ju knappt av något när jag började heller. Förrutom massa klimakteriebiverkningar då förstås. :-(
Jag har lite mindre attacker med värmevallningar nu och har haft lite mer ont i magen än innan. Jag gissar på att det beror på att kroppen försöker "komma igång" igen. Vad jag verkligen har märkt är att jag är mer frusen än normalt. Det var jag också innan. Hur är det med er andra som har endometrios? Fryser ni mer än "normalt"?

Inlägget den 25:e december...

En liten kommentar angående inlägget jag skrev den 25:e december. Om jag var skeptisk till det i början, så är jag än mer skeptisk nu... Jag har mailat till dom inte bara en gång, utan flera. Men aldrig fått något svar. Om man är upptagen så har man väl i alla fall en autosvarsfunktion? Näe, det verkar oseriöst... :-(

Tillbaka igen?

Jag har inte bloggat på jättelänge känns det som och så mycket har hänt. Svårt att summera allt så jag struntar i det. :-D
Om det blir ryckigt och konstigt och jag missar att berätta något jag skrivit om tidigare får ni fråga.

Jag skulle ha tagit min 5:e decapetylspruta för ett par dagar sen men jag valde att avstå. Decapeptylen har inte gjort någon som helst skillnad. Jag har exakt lika ont som vanligt med undantaget att jag har en massa vidriga biverkningar. :-( Klimakteriet är inte kul. Man kan ju hoppas att det inte blir lika jobbigt den dagen man hamnar i klimakteriet på riktigt... Just nu väntar jag bara på att jag ska bli "normal" igen. Vad nu det är?

Jag har börjat äta rosenrot för att bli lite piggare, vi får se hur/om det funkar. Kanske gör det det, eftersom jag i alla fall lyckats få till det första blogginlägget på länge...

Detta är jag bara tvungen att blogga om...

vare sig jag har orken eller ej. :-)
Hittade för ganska länge sedan ett inlägg angående en bra endometriosläkare i min gästbok och jag ville gärna fråga den som skrev inlägget om detta fler frågor. Nu har jag fått svar, så här kommer mina frågor:

1)Vad är det som gör denna läkare så speciell?
2)Är det någon sorts annorlunda behandlingsmetod?
3)Hur har det gått för dig? Berätta ALLT, så publicerar jag det gärna här på bloggen.

Mvh Endoria