torsdag 12 juni 2008

Idag gjorde jag mitt cellprov...

och jag kan bara säga att något sådant vill jag aldrig behöva göra om :-(

Fy fan vad obehagligt! Det var alltså inte det vanliga cellprovet då de skrapar utan en annan sorts prov som man tar i ett senare skede. De "klipper" loss bitar från livmodertappen för att skicka till laboratorium på provtagning. Fy fan. Värst var ljudet. Man hörde ett tydligt klippljud där inifrån...

Läkaren förklarade att det var viktigt att få tag i ganska stora bitar för att inte få bakläxa från labbet.

Efter provtagningen fick jag en tampong indränkt i nåt blödarhämmande medel som skulle sitta kvar tills jag kom hem. När jag kom hem hade jag blött igenom, så de måste ha fått tag i ordentliga "bitar"...

Jag frågade även om (de nedre) buksmärtorna jag har periodvis kan ha kommit från infektionen jag haft, men han sa att sådana smärtor får man inte av det.

När jag svarade att: -jaja, då är det väl endometriosen, säger han:

-Ja, eller bara vanligt magont...

Konstigt att jag i mitt över 30 år långa liv aldrig haft liknande smärtor förrän jag fick endometrios...

Märkligt att det ska vara så svårt för honom att inse att endometrios faktiskt är smärtsamt för de flesta som lider av det. Synd också, eftersom han i övrigt är en mycket bra läkare.

Jag orkade sedermera inte ens fråga om sjukskrivning. Vet faktiskt inte hur jag ska orka med någonting snart faktiskt. Har legat i sängen sen jag kom hem i princip. Buk och underlivssmärtorna är nu värre än vanligt. Det sticker i benen hela vägen ner i fötterna när jag går och står upp. I morgon ska jag jobba. Hur fan ska man orka?

Läkaren förklarade även att jag kunde vara "fysiskt aktiv" som vanligt inom ett par dagar, t.e.x gå och bada...

Bada? Är det fysisk aktivitet? Vad fan är inte mitt jobb då? Att bada är ju rena semestern!

Men så trött som jag är jämnt finns nog risken att man somnar och drunknar...

*grinig idag*

måndag 9 juni 2008

Nu ger jag upp...

I veckan ska jag till läkaren igen för att ta om mitt cellprov. Vi ska "börja om från början" igen med att ta det första provet igen. Det som visade att jag hade cellförändringar. Han tror att det provet kan ha gett ett felaktigt utslag på grund av infektionen jag hade, så det måste göras om. Den här gången tänker jag be om en sjukskrivning. Jag orkar inte längre. Om han inte kan hjälpa mig får han rekommendera en bra psykolog. Då kanske jag kan bli sjukskriven för följderna det har fått att jobba fastän jag inte är i form för att göra det. Jag är utbränd. Sönderstressad. Eller är jag? Det kanske är normalt att bara lyckas sova 3- 4 timmar varje natt för att man ligger och oroar sig för hur man ska orka sig igenom arbetsdagen. Ha tvångstankar som bara växer sig större och större i takt med att stressen för att orka med, klara sig igenom bara ökar och ökar?
Jag vill inte ha sex veckors semester som innebär att jag ligger i sängen med neddragna persienner för att det är det enda jag orkar. Jag vet att en del påstår att om man är utbränd är man inte medveten om det m.m. Men vad kan jag säga? Ni har fel. Var ute och tog "ett glas" i goda väners lag häromdan. En av de stackare som tvingades lyssna på mitt tjat avrundade kvällen med orden: Snälla gå till en psykolog, vilken som helst, du är verkligen sjuk. Du blir sjukskriven hur länge som helst, jag lovar...
Kanske ska ta människan på orden? Även om det suger.
För det är ju egentligen magen jag har ont i...

söndag 8 juni 2008

Vad är det för fel på mina läkare...

läser inlägg efter inlägg på forum/bloggar m.m. om endometriossjuka som blir sjukskrivna i parti och minut. Senaste inlägget var från någon som hade konstiga flytningar och lite diffus magvärk. Hon hade blivit sjukskriven i 2 månader... Men jag då?!?!

Fan, jag har ju i det närmsta vartenda jävla endosymptom man kan ha! Räcker inte det? Lägg därtill en ordentlig svampinfektion som spridit sig långt upp i kroppen och urinvägsinfektion. Jag orkar inte. Lägg därtill ett djävulskt fysiskt krävande jobb... Men tydligen ser jag väl för frisk ut. Jag har feber eller feberkänslor nästan dagligen då jag får bädda ner mig i full utrustning (pyjamas) och kräma på värmedynan på full styrka för att jag fryser och har ont.

Är det normalt tro? Polarna verkar inte tycka det när de ringer från parken/stranden i alla fall...

Låter jag gnällig? Jaja, knappast nåt du kan göra något åt i alla fall... :-D

Jakten på en bra diet...

har börjat. Igår blev jag tipsad om denna lågkolhydrat-kostdiet av en läkare vid namn Annika Dahlqvist: http://blogg.passagen.se/dahlqvistannika/ Har inte hunnit sätta mig in i hur den ser ut helt än men har läst lite. Dock innehåller den mycket mejeriprodukter t.e.x youghurt..
Vet inte hur det är med youghurt egentligen? Många med dålig mage säger ju att man ska hålla sig undan från mjölk. Är det lika illa med mjölk tro? Ska plugga på lite. Fördelarna med en sån här kostomläggning är ju många: Om man utesluter socker till exempel minskar ju risken för svampinfektioner (även risken för viktökning och trasiga tänder :-))
Jag håller ju dessutom på med mitt evighetsprojekt (!?) att sluta röka, så jag hade tänkt att köra igång båda sakerna samtidigt. Då kanske jag slipper gå upp i vikt när jag lägger av med ciggen. Kan ju tyckas fåfängt att vara rädd att gå upp ett par kilo men vafan. Om jag fetar till mig för att jag slutar röka blir jag bara ledsen och ser det som en "bra" undanflykt att börja igen :-D

lördag 7 juni 2008

Banta eller bara...

bli av med värken? :-)

Kanske kan man få båda två till priset av ett? :-D

Har på senaste tid funderat allvarligt på att försöka mig på nån sorts extremdiet för att få värken under kontroll. När jag säger extremdiet menar jag inte extrem i bemärkelsen svälta sig utan just att ta bort saker som är skadligt för mig. Ex socker, mjölk m.m

Med tanke på vilken godisråtta jag är lär det ju bli extremt - svårt!

Jag vet ju att kosten påverkar. Igår åt jag pizza, idag är magen i olag. Bäst mår jag faktiskt när jag inte äter alls, men eftersom det inte är ett alternativ ska jag försöka tota ihop ett bra matschema och sedan hålla det stenhårt under ett par veckor och se om det ger någon förbättring. Tänker mig att det är lättare i den här värmen också. Man bli i alla fall inte riktigt lika sugen på att goffa i sig en massa som vanligt...

fredag 6 juni 2008

Känner att jag kanske...

borde uppdatera läget lite, men det har inte hänt så mycket här på sistone. Har behandlat infektionen jag haft och väntar nu bara på nästa läkarbesök. Det är nu i veckan som kommer. *nervös*
Jag ringde sjukhuset angående mina journaler som de hade "glömt" att skicka och skällde ut dom efter noter. Det kändes underbart bra måste jag få säga. :-D
Vet dock inte om de skickat dom nu. Har inte orkat ringa upp Sophiahemmet och kollat det. Men det lär ju visa sig nu när jag ska dit i alla fall.
Orkar/hinner inte riktigt med att sitta i massa telefonköer på arbetstid. Känner att jag inte riktigt har den energin just nu. Håller på att försöka sluta röka nu igen, så jag känner mig inte på topp direkt. Dumt nog var jag ute med en av mina galnare väninnor igår och tog "ett glas". Då trillar man ju dit direkt igen... :-(
Hur slutar man röka? Tips efterlyses!

tisdag 27 maj 2008

När man tror att man har det värst...


hittar man någon som har det lika illa. Har ju surfat runt en hel del på nätet de senaste åren i någon sorts fåfäng förhoppning att hitta lösningen på "det". Fast det gör man aldrig...

I alla fall: härom veckan så mailade jag lite fram och tillbaka med en annan endometriossjuk tjej på ett forum. Jag väljer nu att (med hennes tillåtelse såklart) publicera delar av mailkorrespondensen här. Detta så att ni kan få lite inblick i hur livet ser ut i ännu en endohjältinnas vardag:


"2 ggr har jag fått bukhinneinflammationer efter att cystor gått sönder…
Då var de direkt upp på operation.."

"Man blir som du säger dumförklarad och jag har fanimej tappat hoppet på att de någonsin ska bli bra.. Har som sagt haft synarelan och idag efter jag var på gyn så ska jag tvärt då sluta med den eftersom jag trots allt får cystor ändå..
Har varit sjukskriven i 3 månader pga av smärtorna, men nu ska jag helt plötsligt ut och jobba igen och sluta med medicinen och så var de bara typ tack och hej.."

"Nu ska jag inte ha ont längre och får väl klara mig själv! Min chef vill inte ha mig tillbaka än eftersom han anser att jag inte är frisk och tycker inte jag kan gå omkring drogad och se flummad ut bland kunder (hans ord)
Enligt läkaren ska jag äta morfintabletter och jobba..

Chefen godkänner det inte eftersom försäkringar inte täcker påverkade på arbetsplatsen. Jag förstår min chef eftersom han sett mig tuppa av på jobbet…

Så va fan gör man? När de tagit bort cystor på mig tar de bara någon vecka så har jag nya.

De är samma sak att jag får skitont i benen och ryggen av endo, en läkare säger att de är cystorna som trycker mot någon nerv..

Medan nästa säger att de är inget att bry sig om. Vadå, man kan ju inte sova om nätterna..

Just nu känner jag mig jävligt överkörd.. får inte vara sjukskriven och chefen anser mig som fara på arbetsplatsen.."



Är det så här det ska se ut i Sverige anno 2008? Är det detta sjuksystem som man betalat in skatt till i närmare 20 år? Är detta tacken Sverige? Vad krävs för att läkarna ska inse att en människa faktiskt är sjuk och inte kapabel att jobba?

Endometrios eller vansinne?

Skriv på namninsamlingen nu: http://www.namninsamling.com/site/get.asp?endometrios