det suger fett i plånboken men det är det värt. Idag har jag tagit c-ledigt. Ska inte jobba. Vad gör man när man inte orkar längre? Jag vet faktiskt inte. Eftersom jag inte blir sjukskriven av läkare så skäms man ju för att ringa sig sjuk hela tiden också. Lättare att ta ledigt då. Även om den lediga dagen blir att ligga i sängen. Tabletterna hjälper inte, kan jag nu bittert konstatera. Hade riktigt jävla ont idag på jobbet. Sen på slutet av dagen fick jag en ordentlig frossa. Eftersom jag snart ska tillbaka för en utvärdering på tabletterna så kan man nog räkna med att det är kört. Jag har ont, så de hjälper ju inte. Antagligen har cystorna växt också. På ett sätt hoppas jag nästan att de har växt. Då slipper man ju fatta beslut angående operationen själv. Då finns det liksom inget val. Att operera är ju inte alltid det bästa. Att inte operera är ju kanske inte heller alltid bra. Och alla läkare har sina åsikter/lösningar på vad som är bäst...
Blir vansinnig på det här!
Endometrios är den tredje vanligaste kvinnosjukdomen. Så vanlig, men ändå nästan okänd. Här är min historia om hur det är att leva med endometrios...
tisdag 13 maj 2008
måndag 12 maj 2008
Världens sämsta bloggare...
är det jag tro? Har inte orkat uppdatera på ett tag. Har mått ganska dåligt både fysiskt och psykiskt. Tycker inte att tabletterna (minipiller) verkar hjälpa någonting. Har dessutom fått riktigt läskiga huvudvärksattacker på ena sidan av huvudet. Tror att det är p.g.a tabletterna. Någon sorts biverkning. Blä! Dessutom kan jag ofta känna cystorna, när jag rör mig. Jag tror att de växer... :-( Har skitont emellanåt. Och däremellan "bara" ont.
Tycker att jag känner igen känslan från sist. Men vad vet jag, jag kan ha fel! Hoppas det. Sen det här med cellprovet som gnager i en. Usch. Ska till gyn på koll om lite drygt en vecka nu. Längtar verkligen efter att få det överstökat. Oavsett utgång. Jag tror väntan är värst. Man funderar och fantiserar... Har just fyllt i papper om högriskskydd* som skall skickas in till Försäkringskassan. Eller just och just,fyllde i dom för säkert en vecka sen, men har lagt dom i ett kuvert nu. *LOL*
Drar mig för att skicka in det för att jag är rädd att få avslag. Orkar inte med det. Att tjafsa, överklaga o.s.v. Har i och för sig redan haft högriskskydd ett år tidigare, så det borde ju inte vara några problem, men man vet ju aldrig med FK. Med tanke på att högriskskydd endast beviljas de med kroniska, dokumenterade sjukdomar så borde det ju räcka med att man fått det en gång, men nejdå, FK förnekar sig inte... Man måste ansöka om nytt varje år. Man kan ju bli frisk? Eller?
I wish...
Är du intresserad av att läsa mer om högriskskydd kan du göra det här: http://www.forsakringskassan.se/arbetsgivare/sjuk/hogrisk/
Tycker att jag känner igen känslan från sist. Men vad vet jag, jag kan ha fel! Hoppas det. Sen det här med cellprovet som gnager i en. Usch. Ska till gyn på koll om lite drygt en vecka nu. Längtar verkligen efter att få det överstökat. Oavsett utgång. Jag tror väntan är värst. Man funderar och fantiserar... Har just fyllt i papper om högriskskydd* som skall skickas in till Försäkringskassan. Eller just och just,fyllde i dom för säkert en vecka sen, men har lagt dom i ett kuvert nu. *LOL*
Drar mig för att skicka in det för att jag är rädd att få avslag. Orkar inte med det. Att tjafsa, överklaga o.s.v. Har i och för sig redan haft högriskskydd ett år tidigare, så det borde ju inte vara några problem, men man vet ju aldrig med FK. Med tanke på att högriskskydd endast beviljas de med kroniska, dokumenterade sjukdomar så borde det ju räcka med att man fått det en gång, men nejdå, FK förnekar sig inte... Man måste ansöka om nytt varje år. Man kan ju bli frisk? Eller?
I wish...
Är du intresserad av att läsa mer om högriskskydd kan du göra det här: http://www.forsakringskassan.se/arbetsgivare/sjuk/hogrisk/
tisdag 6 maj 2008
Äntligen...
har jag fått arslet ur vagnen och ringt Sophiahemmet. Tyvärr kunde inte sköterskan svara på om journalerna hade kommit in, men jag fick boka en tid ändå. Har fått tid nästa v
ecka. Tills dess måste de ju hinna komma in i vilket fall som helst. Dessutom vet de vilken min "gamla" läkare är så de kan nu begära över dem. Har suttit och googlat lite på symptom på livmodershalscancer. (Man kan ju inte låta bli...) Jag har allihop... Det "lustiga" är att jag flera gånger påtalat detta för de gynekologer jag varit hos, då jag trott (och numera hoppas) att det är endosymptom. Men jag har alltid fått svaret: -det är "normalt". Obehagligt. Jag hoppas verkligen att det nu visar sig att allt är just - normalt.
måndag 5 maj 2008
Har ännu en gång...
lyckats med konststycket att missa telefontiden. Men skam den som ger sig. Får försöka imorgon igen!
Det här provet gnager i mig varje vaken stund och ändå lyckas jag med att missa samtalet varenda gång. Kan ju i och för sig säga en hel del om hur vår arbetssituation ser ut... Hmmm...
Vill ju få det avklarat. Håll tummarna för mig imorgon, så jag kommer ihåg det. Tabletterna (minipiller) verkar funka sådär. Har inga biverkningar direkt, men är heller inte smärtfri. Man får väl hoppas att de åtminstone har stoppat cystornas tillväxt.
söndag 4 maj 2008
Att knulla -
en mänsklig rättighet?
(Eller bara en manlig?)
Har med ett visst intresse följt debatten angående kostnader för Viagra den senaste tiden. Visst jag kan förstå att det inte är kul att behöva betala multum varje gång man vill till, men om det är vad som krävs så, why not? Det som till slut gjorde mig irriterad var när jag jämförde situationerna. Det är så synd om den medelålders mannen som inte kan få upp den. Men de endometriossjuka då? Den 20 åriga kvinnan som svimmar, blöder och inte kan gå normalt på dagar efter ett försök till samlag? Den 25 åriga nygifta kvinnan som vill skaffa barn, men inte vet hur det ska gå till för att hon är så rädd för smärtan samlag innebär. Är det verkligen så illa fortfarande år 2008 att "syns det inte finns det inte"? Låter lite flummigt. Låt mig förklara vad jag menar: Mannen står där spritt språngandes näck. Han borde ha stånd. Men har det inte. Det syns. Det märks. Det blir problem, minst sagt. Kvinnan i samma situ
ation:
Ser ju bra ut. Inga synliga fel. Bara att tuta och köra. Hon har ju ett hål? Vadå? Ont? Ja men det finns det ju en lösning på, en lösning som jag inte bara har hört av en läkare:
-Du kan ju ta smärtstillande före samlag...
(-Jaså? Jag trodde det var meningen att man skulle känna något?)
För vems skull har jag sex?
Mannen med den rabatterade Viagrans?
:-p
(Eller bara en manlig?)
Har med ett visst intresse följt debatten angående kostnader för Viagra den senaste tiden. Visst jag kan förstå att det inte är kul att behöva betala multum varje gång man vill till, men om det är vad som krävs så, why not? Det som till slut gjorde mig irriterad var när jag jämförde situationerna. Det är så synd om den medelålders mannen som inte kan få upp den. Men de endometriossjuka då? Den 20 åriga kvinnan som svimmar, blöder och inte kan gå normalt på dagar efter ett försök till samlag? Den 25 åriga nygifta kvinnan som vill skaffa barn, men inte vet hur det ska gå till för att hon är så rädd för smärtan samlag innebär. Är det verkligen så illa fortfarande år 2008 att "syns det inte finns det inte"? Låter lite flummigt. Låt mig förklara vad jag menar: Mannen står där spritt språngandes näck. Han borde ha stånd. Men har det inte. Det syns. Det märks. Det blir problem, minst sagt. Kvinnan i samma situ
Ser ju bra ut. Inga synliga fel. Bara att tuta och köra. Hon har ju ett hål? Vadå? Ont? Ja men det finns det ju en lösning på, en lösning som jag inte bara har hört av en läkare:
-Du kan ju ta smärtstillande före samlag...
(-Jaså? Jag trodde det var meningen att man skulle känna något?)
För vems skull har jag sex?
Mannen med den rabatterade Viagrans?
:-p
lördag 3 maj 2008
Var just och fikade med en väninna. Känns skönt att få prata av sig lite oro. Skulle ringa sjukhuset men glömde/hann inte från jobbet i fredags, så det står först på listan över saker att göra på måndag. Jäkla telefontider! Meningen med att byta läkare var ju att det skulle gå snabbare men med den här handläggningstiden är det snart uppe i 3 veckor i alla fall. Vet inte hur jag ska göra med läkarbesöket dock. Känner mig skitnervös och funderar på att be nån vän följa med. Har inte ens orkat berätta för mina föräldrar att mitt cellprov tydligen är åt helvete. De oroar sig nog för endometriosen. Vill inte lägga ytterligare börda på dom. Ibland när jag inte hört av mig på ett par dagar blir de ifrån sig av oro att det hänt nåt. Jag har försökt förklara att det inte är farligt. Att det "bara" gör ont. Men min stackars far är duktig på att måla upp skräckscenarion: 
-Jamen tänk om du svimmar då?
-Men det är ju inte farligt.
-Jo men du kan ju slå skallen i badkarskanten när du ramlar...
torsdag 1 maj 2008
Orkar inte blogga...
när jag bara går och oroar mig för det där jäkla cellprovet. Imorgon ska jag ringa sjukhuset och se om de har skickat över mina journalkopior, så att jag kan få en tid bokad och få det här ur världen. Håll tummarna för mig! :-)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)