ligger nu väldigt nära 300 gränsen. :-)
Jag vet inte om det är bra eller dåligt. Jag såg i och för sig en liknande insamling härom dagen angående FK som var avslutad. På den fanns det 3 namn... Så på det hela taget gör vi nog ett bra jobb:-D
Hjälp till du också! Skriv under! (glöm inte att svara på bekräftelsemailet efteråt, annars kommer ditt namn inte upp på listan)
Om du inte redan länkat in insamlingen på din blogg så gör det. Maila den till alla du känner. Även om du inte själv har endometrios och vill skriva under så kan du hjälpa nån i din närhet genom att sprida den. Med tanke på att var 15:e kvinna lider av detta finns det säkert nån i din närhet som uppskattar det!
http://www.namninsamling.com/site/get.asp?endometrios
Endometrios är den tredje vanligaste kvinnosjukdomen. Så vanlig, men ändå nästan okänd. Här är min historia om hur det är att leva med endometrios...
onsdag 23 april 2008
måndag 21 april 2008
Vem ska man tro på, tro på...
tro på när det är så här? :-(
Var på Sophiahemmet idag. Som jag misstänkte - ny läkare - nya direktiv!
För det första har jag inte en cysta till, utan två! (blir vansinnig snart...)
Han tyckte inte att det var en bra ide att vänta 3 månader till med tanke på min historik och med hänsyn till smärtorna jag har. Så nu blir det minipiller för att se om det lugnar ner sig. Enligt honom så kan det stävja tillväxten och ta bort smärtan. Jag ska äta dom i ungefär 5 veckor sen ska jag dit på en utvärdering. Om smärtorna lugnat ner sig och jag inte har alltför mycket biverkningar så har vi lyckats. Annars blir det operation. Jag hoppas att det kommer att funka utan men det känns läskigt, nu har jag alltså både spiral och massa piller som jag ska trycka i mig. Snacka om risk för att man förvandlas till en (ännu större) tjurkärring!
söndag 20 april 2008
Gjorde just något vansinnigt?
Jag har precis skrivit ett öppet mail till en känd person i
Sverige som bloggar.
Strunt samma vem. Men en kvinna är det i alla fall.
Jag skrev ett långt mail om endometrios och vad det innebär.
Sen berättade jag om namninsamlingen...
Vad jag hoppas är att hon tar detta till sig och bloggar om det!
Jag vill att namninsamlingen ska nå ut till alla.
Och hennes blogg är STOR! I alla fall i jämförelse med min :-)
Jag vet att många med endometrios som är aktiva
på diverse endoforum osv har sett den men jag tror att det
finns så många fler som inte rör sig i de kretsarna som ännu
inte hittat fram till den.
Så nu ber jag en bön att hon orkar läsa mitt förvirrade
mail bland all annan dår-mail hon antagligen
får och väljer att stödja oss endohjältinnor.
Sverige som bloggar.

Strunt samma vem. Men en kvinna är det i alla fall.
Jag skrev ett långt mail om endometrios och vad det innebär.
Sen berättade jag om namninsamlingen...
Vad jag hoppas är att hon tar detta till sig och bloggar om det!
Jag vill att namninsamlingen ska nå ut till alla.
Och hennes blogg är STOR! I alla fall i jämförelse med min :-)
Jag vet att många med endometrios som är aktiva
på diverse endoforum osv har sett den men jag tror att det
finns så många fler som inte rör sig i de kretsarna som ännu
inte hittat fram till den.
Så nu ber jag en bön att hon orkar läsa mitt förvirrade
mail bland all annan dår-mail hon antagligen
får och väljer att stödja oss endohjältinnor.
lördag 19 april 2008
Det slog mig just...
hur jävla sårbar och ensam jag är egentligen. Om jag blir riktigt sjuk nån dag, eller ännu värre - natt. Vem ringer jag? Har egentligen ingen som jag känner mig bekväm med att ringa och väcka mitt i natten och be om skjuts in till akuten. Eller ens nån som jag är säker på skulle svara om jag ringde mitt i natten. Vad gör man? Ringer ambulans? Här där jag bor känns det som resursslöseri. Jag är ju inte 50, man och lider av bukfetma. (=stereotypen på hjärtinfarktsoffer:-))
Tack gode gud för visakortet :-D Det sviker i alla fall inte. Så med andra ord: taxi - lösningen på det mesta. Man får väl ta med sig en spypåse helt enkelt.
Visserligen dör man ju inte av den här sjukdomen även om det känns som det. Har börjat få fler och fler smärtattacker runt cystan de senaste dagarna. Vid ultraljudsundersökn
ingen stod han och pressade mot cystan (för att den skulle synas bättre antar jag).
Det gjorde skitont. Hade sjukt ont direkt efteråt. Och har haft ont sen dess i omgångar nu. Jag tror absolut inte att jag kommer att kunna avvakta 3 månader och se hur det går som doktorn jag senast var hos sa att jag skulle göra. Jag tror att den kommer att växa och spricka i så fall. Tycker jag känner igen känslan från senast. Skönt att jag har ny läkartid på måndag.
Tack gode gud för visakortet :-D Det sviker i alla fall inte. Så med andra ord: taxi - lösningen på det mesta. Man får väl ta med sig en spypåse helt enkelt.
Visserligen dör man ju inte av den här sjukdomen även om det känns som det. Har börjat få fler och fler smärtattacker runt cystan de senaste dagarna. Vid ultraljudsundersökn
ingen stod han och pressade mot cystan (för att den skulle synas bättre antar jag).Det gjorde skitont. Hade sjukt ont direkt efteråt. Och har haft ont sen dess i omgångar nu. Jag tror absolut inte att jag kommer att kunna avvakta 3 månader och se hur det går som doktorn jag senast var hos sa att jag skulle göra. Jag tror att den kommer att växa och spricka i så fall. Tycker jag känner igen känslan från senast. Skönt att jag har ny läkartid på måndag.
fredag 18 april 2008
Men du ser ju frisk ut
Oavsett vad jag har utsatt min stackars kropp för så har den kvickt återhämtat sig. Jag minns förr om åren när man festade ordentligt. Det spelade ingen roll hur illa det var kvällen/natten innan, när jag vaknade på morgonen såg jag alltid pigg och fräsch ut. Även om jag hade huvudvärk och spydde i timmar. Jag har haft matförgiftningar, hjärnskakningar och alla möjliga jobbiga grejor men jag har alltid "sett pigg" ut. Oavsett hur jag har mått. Sen är man ju kanske en tålig jäkel också. Gör det ont? Frågar doktorn. Ont? Vad betyder det? Klart att det gör ont, men hur ont? Lite ont? Ett obehag? Jävligt ont? Jag-står-inte-ut-ont?
Det där beror nog på var man kommer ifrån. En del lär sig att man åker in till sjukhus för ett skrapsår. En del åker helst inte in alls. Min familj tillhör nog de sistnämnda. Jag minns när jag var i 4-5 års åldern och en kille på mitt dagis kasta en avbruten stolspinne i skallen på mig. Den hamna på ögonbrynet, och jag blödde som en gris :-p
Fröknarna ringde farsan och han kom farande - med tejpen i högsta hugg! Så var det med det. Tejpa ihop ungen bara. Detta är jag i och för sig honom evigt tacksam för jag slapp sy, och nåt ärr blev det inte heller. Har själv tejpat ihop 2 spräckta ögonbryn på mig själv i vuxen ålder. (Ja, jag är en riktig klantskalle:-p) Inget märkvärdigt. Bättre än att få fula ärr genom att sy det. När jag vaknade upp efter operationen så ville de inte släppa iväg mig hem på egen hand för det var "farligt". Jag ville ju bara ut därifrån (röksugen) så jag sa att nu väntar de ute på parkeringen. Sen tog jag tunnelbanan hem :-D På återbesöket frågade kirurgen om jag haft extra ont innan operationen?
- Ja, alltså ont hade jag ju men vad menar du med ont? Jag höll mig ju vid medvetande. Jobbade ju. Även om jag hade nån sorts attack som var riktigt jävlig en av dagarna...
Då säger människan: - Ja, du är ju intressant ur smärtsynpunkt. Du hade en sprucken cysta och förstörd äggstock och går och jobbar... Detta visste jag självklart inte då, trodde jag "bara" hade ont. Och det är klart att jag hade ont. Jag är ju ingen robot. Men frågan är hur ont. Det är därför jag blir vansinnig på en del människor ibland. Mötte en arbetskollega häromdan när jag var nere och handlade mat (jag har stannat hemma från jobbet en vecka) och jag vet vad jag kommer att få höra på jobbet på måndag:
Jag såg dig i centrum i fredags. Du såg ju pigg/frisk ut!
Jaså?
Enligt vems kriterier?
torsdag 17 april 2008
Sophiahemmet
Ringde som planerat Sophiahemmet i morse. Jodå, de kom ihåg mig och självklart kunde jag boka en tid...
Tvärtemot vad läkaren jag var hos igår sa. Jag betalar vanlig taxa, det går inte som privat. Fick en tid på en gång. Ska dit direkt efter helgen. Det ska bli väldigt intressant att se vad han säger. Är det ens en cysta? (jodå, det har hänt förut att de sett fel)
Kan jag vänta eller måste jag opereras direkt?
Jag hoppas ju självklart att den andra läkaren har sett fel men tyvärr känns det som att det är något fel. Skrev ju tidigare om att smärtan har ändrat karaktär. Och det har den. Det känns som att det är nåt "skit" i magen. Men men svårt att avgöra. Ont, det har man ju liksom alltid...
Tvärtemot vad läkaren jag var hos igår sa. Jag betalar vanlig taxa, det går inte som privat. Fick en tid på en gång. Ska dit direkt efter helgen. Det ska bli väldigt intressant att se vad han säger. Är det ens en cysta? (jodå, det har hänt förut att de sett fel)
Kan jag vänta eller måste jag opereras direkt?
Jag hoppas ju självklart att den andra läkaren har sett fel men tyvärr känns det som att det är något fel. Skrev ju tidigare om att smärtan har ändrat karaktär. Och det har den. Det känns som att det är nåt "skit" i magen. Men men svårt att avgöra. Ont, det har man ju liksom alltid...
onsdag 16 april 2008
Samkörning?
Var just nere på apoteket för att hämta ut min medicin. Den fanns så klart inte inne. Inte gick den att beställa heller. Beställningsstopp tydligen. Varför visste farmaceuten inte. Det kan till exempel bero på att de har problem med tillverkningen, eller att de har slutat tillverka den e.t.c
Inte heller fanns den på något av de närbelägna apoteken...
När hon såg min sura min sa hon:
-Ja men det är inte lätt för läkarna att veta om något sådant hänt.
Nej, det är klart att det inte är, men man borde ju kunna samköra sådant så man slipper dessa incidenter. Inte första gången det händer heller. Tror inte hon förstod vad jag menade med det för hon såg ut som en mörtmun. Kan inte nån köra och hämta den åt dig då frågade hon?
-Nej, det är faktiskt ingen som kan det. Alla har inte en privat passopp. Så nu sitter man här utan medicin. Om jag orkade skulle jag ta mig nån annanstans och hämta den. Men jag orkar inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)